För några år sedan skulle jag ha tolkat signalerna som att jag akut behövde lägga till något, så att tröttheten skulle försvinna. Känslan gav mig lätt panik och massa frustration. Jag blev stressad över att någon (läs kroppen) försökte tala om för mig vad jag behövde göra.
Mest troligt hade jag nog gått på yoga, umgåtts med intensiva och inspirerande personer, samt attack-letat orsaken till tröttheten.
.
Nyss stod jag längst fram på en scen och föreläste en helkväll. Det var en magiskt skön och mysig stämning. Och helt galet roligt. Så lärorikt och något som känns rätt, genom hela kroppen och tillbaka.
Jag vill stå där och dela stunderna med publiken. Dela med mig av mig själv. Bjuda på mig själv. Jag trivs! Trots att det har ett litet pris. Och det priset heter återhämning och tid för reflektion.
Jag lyssnar och låter fina intryck sjunka in och göra sig en plats. En liten del av mig känner fortfarande lätt frustration. Att vilja göra något kul, men egentligen inte alls ha någon energi och ork.
.
Jag övar fortfarande. Jag blir mer och mer klok och lyhörd för mina egna signaler. Lär känna mig själv bättre och bättre. Gör som jag själv vill och struntar i vad omgivningen kanske kräver.
Det är mitt liv och alla som känner mig vet att jag är med på det mesta ändå. Men jag tror att vi ibland går och antar att vi borde göra på ett visst sätt, eller att saker ibland krävs av oss, som egentligen inte är verklighet. Istället är det våra krav på oss själva som talar. Knasigt.
.
Samhället försöker så klart styra över oss. Här behöver vi vara vaksamma. För tjugo år sedan var affärer öppna till klockan ett på lördagar och öppnade åter måndag klockan tio.
Nu kan vi shoppa en hel helg om vi vill. Valmöjligheterna är fler och vi förväntas ta snabba och rätta beslut inom loppet av en millisekund. Varför? För att vi tror att det krävs av oss. Men vi behöver inte det.
Vi kan snällt ta emot info, en fråga eller en inbjudan och trevligt be att få sova på saken! För tänk om jag skulle fatta alla beslut just en sådan dag då jag behöver vända mig inåt? Så sjukt tråkigt liv jag skulle ha då!
.
Sedan styr sociala medier över oss. Trots att vi inte vill. Vi behöver dem inte ens. Men majoriteten finns ändå där. Det bästa som finns när vi är ”in the mood” – inspirerade, med regelbunden träning och roliga tillställningar!
Men fasen då vi inte befinner oss i detta mood. Dagarna då vi känner oss otillräckliga, tränar oss på att lyssna på kroppen och behöver säga nej till saker.
Då är vi sårbara. Lätta att påverka till det sämre. Då vi ser hur någon har tjejfest, hur någon annan är på sin sjuttioelfte utlandsresa detta år eller hur mysig utflykt någon gjort med ”fina familjen”.
.
Ibland är brottningsmatchen mellan kroppen och själen rolig att följa. Förr var det inte alls spännande. Kroppen hade alltid övertaget och själen fick se sig slagen. Men nu ni. Nu är själen på stark uppgång. Visar sig stark och tydlig. Har en grym strategi och är mjuk men samtidigt hård! Den brottningsmatchen roar mig. Jag väljer att se det så, på så sätt blir det lite humor i hur jag dras mellan hjärna och hjärta.
För när säger hjärtat ja, och när säger hjärnan ja?
Och när säger en av dem nej?
.
Åse listar: 3 bästa just nu!
1. Att jag en tidig morgon kollar utetempen och den visar 13 plus. Magiska dagar nu!
2. Att min frånvaro av träningsmotivation börjar vända. Äntligen.
3. Att jag lär känna själv mig mer och mer och det gynnar mig så fint!