Efter 27 år i det absoluta politiska rampljuset tog det mer eller mindre slut. Ganska hastigt och tämligen abrupt.
Den minnesgode kommer säkert ihåg turbulensen, turerna, kaoset och kalabaliken i landstinget efter valet, hösten 2014.
– Det blev inte riktigt det slut jag hade sett fram emot, sa han redan i en PT-intervju i december 2014.
Samma inställning har han när vi stämmer träff med honom för en picknick i Badhusparken bra precis 18 månader senare.
– Nej, det var ganska tufft, erkänner Kent Ögren.
Han var och är fullt medveten om att det politiska spelet kan vara både hårt och tufft. Ibland även smutsigt.
– Jag är nog lite yrkesskadad själv efter drygt 30 år med politiken, det ska jag villigt erkänna, men det har varit otroligt roligt, säger han.
Han minns tillbaka när han i februari 1989, som 34-åring, blev kommunalråd i hemkommunen Jokkmokk.
– Jag vill minnas att jag då var ett av landets yngsta kommunalråd. Inte det yngste men kanske tredje yngst.
Kent Ögren blev ett namn inom länets socialdemokrater. Han klättrade snabbt uppåt på den politiska scenen i Norrbotten.
Trots den politiska raketkarriären fanns aldrig siktet på Stockholm och en riksdagsplats.
Istället blev det landstinget.
– Alldeles tillräckligt med länets högsta politiska institution. Jag har nämligen alltid brunnit för utvecklingsfrågor, säger det före detta landstingsrådet.
Och han har trivts i den rollen.
– Det har varit fantastiskt roligttvecklingsfrågor, säger Ögren.
Det gör han fortfarande, tros att han tagit åtskilliga kliv tillbaka.
Samtidigt skymtar ett litet sting av besvikelse när det här kommer på tal.
– Nja, jag vet inte. Jag anser bara att jag hade mycket kvar att ge. Det finns mycket att göra inom politiken i Norrbotten. Jag tror säkert att jag kunnat bidra med en del erfarenheter, säger Kent Ögren.
För det vore direkt felaktigt hävda motsatsen.
– Jag har ett brett nätverk fortfarande, förklarar han.
Det använder han också i de nya uppdrag han tagit.
Han säger vidare att han hittat nya vägar eller stigar som han är beredd att trampa upp.
– Som jag sa. Jag har alltid gillat jobba med utvecklingsfrågor. Jag har numer en del uppdrag som faktiskt har den inriktningen, säger han och lyfter fram uppdraget som ordförande i Norrbottens civilförsvarsförbund.
Vidare sitter han i en styrgrupp som heter Heart of Lapland samt i en förening med namnet Coompanion.
– Den senare är en ekonomisk förening med drygt 30 medlemmar. Det handlar om medlemmar både från nya kooperativ och från den etablerade kooperationen samt alla kommuner, berättar Kent Ögren.
Föreningens resurser används som stöd för medlemmarna.
– Det kan handla om allt från rådgivning till hjälp med EU-ansökningar, ekonomihantering och styrelseutbildning.
Sen var det ju det här med ordförandeskapet i civilförsvarsförbundet i Norrbotten.
– Jajamen. Skitkul uppdrag. I många kommuner är det jäkligt aktiva föreningar, bland annat i Piteå. Vi försöker skaka igång verksamheter i flera kommuner i länet och har kommit en bra bit.
Senaste månaderna har emellertid Kent Ögrens liv gått på kryckor - bokstavligt talat.
I samband med ett uppdrag i Jokkmokk i april, halkade han och bröt fotleden.
– Jo, det hände en liten olycka när vi var på väg från lunchen, berättar han.
Vid fallet fick han vänstra foten under sig.
– Fotleden gick ur led. Samtidigt bröts den på fem ställen.
I den vevan fick han se den sjukvård inifrån som han varit en del av att förändra.
– Ursäkta uttrycket, men det var jävligt nyttigt, säger han.
Ambulans från Jokkmokk upp till Gällivare. Där konstaterades att fotleden var för svullen att operera.
– Det blev transport tillbaka och sen ner till Luleå. Jag fick vänta tio dygn innan de kunde operera. Eller förresten elva. När jag kom in för operation sa kirurgerna att de hade mer akuta fall att ta hand om. Bara åka hem och återkomma dagen därpå.
– Jo, det var en nyttig och bra erfarenhet att se hur sjukvården fungerar. För det gör den, hävdar Kent Ögren.
Framtiden tar han med ro.
– Jag har kvar mitt uppdrag som fullmäktigeledamot i landstinget.
Någon fortsatt politisk karriär siktar han inte på.
– Nej, jag börjar vänja mig vid nuvarande roll. Jag har gjort mitt på den scenen, säger han och blickar ut ungdomarna som fixar till rabatterna i Badhusparken i Piteå.
– Fasen vad duktiga dom är.