Britt-Marie Lindberg har nyligen öppnat Hälsoteket i Piteå och vill fokusera på yin yoga som har betytt mycket för hennes välbefinnande. I dag mår hon bra, men stora delar av livet har varit en kamp. Hon började dricka i tidig ålder på grund av olika omständigheter och hamnade så småningom i ett alkoholmissbruk.
– Det var så jag hanterade problem. Jag visste inget annat sätt att leva, säger hon.
Det var inte det enda som tog bort smärtan och ångesten. Som barn upptäckte hon att mat kunde användas för att fylla ett tomrum.
– Det tog länge innan jag kunde erkänna ett matmissbruk. Att jag inte kunde äta mat som alla andra gör.
Hon svälte sig och tränade för att kunna äta mer.
– Jag var besatt av att förhålla mig till mat. Jag kunde dricka fyra liter cola på en dag.
Överätandet ledde till övervikt som fick henne att må ännu sämre.
Vid tjugosju års ålder lyckades hon ta sig ur alkoholmissbruket och några år senare kände hon sig redo att ta tag i ätstörningen.
– Jag var så trött på att hela tiden tänka på vad jag åt. Jag var medlem i Viktväktarna i femton år. Jag gick ner i vikt varje gång, men gick upp igen. Till slut så skämdes jag och gick inte dit mer.
Hon ringde till ätstörningsenheten och trodde hon skulle få den hjälp hon behövde.
– De sa att det är så där för alla kvinnor. En sådan kommentar är att acceptera en norm. Det är ett sjukt ideal.
Eftersom hon inte fick någon hjälp var hon tvungen att klara sig själv. Hennes väg ur missbruket började med en vän som gått igenom samma situation.
– Jag tog bort triggers som socker och gluten. Jag började äta ren mat, inga halvfabrikat.
Efter ett par år hade hon gått ner femtio kilo.
– Avgiftningen var otroligt jobbig. Jag var ledsen och arg, nedstämd och trött. Jag kunde inte tänka klart. Det var mycket värre än att sluta med alkohol. Det var jobbigt att gå på fest där det fanns alkohol, men mat måste jag hantera varje dag.
Familjen och vännerna stöttade henne, men det fanns också personer som inte förstod.
– Ingen ifrågasatte att jag undvek alkohol, men många undrade varför jag inte unnade mig all mat. Att unna sig, för mig, är att låta bli den mat som triggar mig. Jag är en missbrukspersonlighet, säger hon.
Många trodde att det bara var ytterligare en diet och andra frågade om hon hade anorexia.
– En del förstår inte. Från början blev jag arg, men har man inget eget missbruk så är det svårt att förstå andras. Det viktigaste är att jag själv förstår.
I dag är Britt-Marie Lindberg fri från missbruk.
– Jag mår så bra. Det bästa är att slippa kämpa varje dag.
Hon dricker inte alkohol och äter en balanserad kost.
– Jag tror på balansen. Alla är olika och måste hitta sin egen väg.
Hon tackar nej till Piteå-Tidningens fika. Många tror att det är en ansträngning att låta bli socker, men för henne betyder det allt.
– Jag tackar nej en dag i taget.
Hon har alltid tyckt om att prova olika aktiviteter och nyfikenheten ledde in henne på yin yoga, som får henne att slappna av.
– Den har hjälpt mig otroligt mycket. Yoga kan ibland skrämma bort människor, många tror att man måste vara vig, men yin yogan anpassas efter ens egna förutsättningar. Det bästa är lugnet, stillheten och enkelheten.
Hon har varit på yogaretreat två år i rad i Indien.
– Jag tycker om att resa och njuta av olika kulturer. Jag fokuserar inte bara på mat som förut. Det är en otrolig frihet.
Nyligen startade hon Hälsoteket i Piteå och under tisdagen ledde hon sin första yin yogaklass genom företaget.
– Det var sex stycken som kom. Jag är jätteglad att andra vill prova på det som betytt så mycket för mig.
Hon hoppas att yogan kan hjälpa människor.
– Det kan vara ett steg i rätt riktning, ett sätt att ta bort stress.
Ingen har ett perfekt liv, men det är bra att hitta en balans, menar hon. Många känner igen sig när hon berättar om sina erfarenheter.
– Jag kan inte rädda någon eftersom det är personen själv som måste vilja ha hjälp, men jag hoppas kunna inspirera och visa att det går att förändra sitt liv. Inte bara överleva.