Will Smith bär en bra bit på egna axlar
Filmrecension: I am legendPremiär: 25 januari 2008Med: Will Smith, Alice Braga, Charlie TahanRegi: Francis LawrenceSpeltid: 1 tim 41 minCensur: 15 årBetyg: 2
En lågbudgetskräckis med Vincent Price höll fast vid vampyrtemat, medan Charlton Heston i "Den siste mannen" fick slåss mot mystiska mutanter.
I den nya versionen har större delen av jordens befolkning gått under efter det att ett cancervaccin visat sig ha icke önskvärda effekter. Merparten av de som inte har dött har blivit blodtörstiga zombies, vars enda mål verkar vara just det, att skaffa sig nya kvällsmål.
Will Smith spelar en armeofficer som är resistent mot viruset. Tillsammans med sin hund drar han på dagarna omkring i ett folktomt New York och försöker hitta mat, på nätterna är han barrikaderad i sin lägenhet och lyssnar på de blodtörstiga vrålen utifrån.
Han försöker också finna ett botemedel mot viruset.
Under första halvtimmen är "I am legend" riktigt bra. Med hjälp av specialeffekter tas vi med genom ett folktomt, öde, kusligt New York, där hjortarna springer på gatorna och där trasiga affischer vid Times Square berättar om det som en gång var.
Will Smith har, som vi vet, filmisk utstrålning och att som här bära en bra bit av filmen helt på sina egna axlar klarar han galant.
Men sen börjar det gå utför. Filmens zombies visar sig vara digitalt skapade, och om nu zombies kan se onaturliga ut, så är det detta som gäller här. Det känns mer som om de är hämtade ur ett dataspel än är med i en film.
Men den där första halvtimmen skulle jag gärna se igen.
Så jobbar vi med nyheter