Vilket grisigt intresse!
- Jag älskar grisar och har drömt om en minigris i 25 år, säger hon.
De möter oss redan vid dörren. Grisarna. För hemma hos Gunnel Glans är grisarna allestädes närvarande. Som en dekoration i en blomma. På dörrkransen.
- Jag har samlat på grisar i många år. På mitt förra jobb kallades jag Gris-Gunnel, säger hon och drar upp ärmen för att visa tatueringen på överarmen - i form av en gris.
Runt halsen hänger en guldgris i en kedja och på taknocken på huset visar en vindflöjel i form av en gris vart vinden blåser.
I många år var det enda som saknades i huset en riktig gris, men sedan tre år finns minigrisen Konrad i familjen.
- Vi har honom ungefär som en hund. Han får vara nästan överallt i huset, men han sover inte i sängen, säger Gunnel och tittar ömt på sin Konrad som snart fyller tre år och är en ganska bestämd herre.
Han är, menar Gunnel, mest som en blandning mellan en hund, en katt och en åsna. Envis och tjurskallig och lyder mest när han har lust.
- Att ha minigris handlar mycket om att tämja djuret, snarare än uppfostran. Men grisar är läraktiga djur som kan lära sig en massa saker väldigt snabbt om de bara vill.
Enligt Gunnel är det dock många som har en allt för romantisk bild av hur det är att ha gris.
- Många tror att de är jättesmå och bara gulliga, men de kan ju vara rätt jobbiga också, säger hon.
Just nu är det till exempel lite stök med Konrads päls. Eller borst som det heter på grisspråk. Två gånger om året fäller han den nämligen och blir nästan helt naken innan en ny borst växer ut.
- Man får inte vara någon städpedant om man ska ha gris. Det skulle aldrig gå, för då får man inte göra annat än att städa, säger Gunnel.
Inte för att grisar är orenliga. Tvärtom är de väldigt renliga djur som är enkla att få rumsrena. En griskulting kan vara rumsren redan vid sju veckors ålder när man får hem den. Konrad har visserligen en kisslåda inomhus ungefär som en innekatt, men den vill han inte använda så länge nöden inte kräver det. Kissar gör han ute och bajsar gör han enbart på en speciell plats bakom gäststugan.
Ut och in går han mest som han vill, eftersom tomten är inhägnad och Konrad vill vara med överallt.
Grisar är allätare, vilket innebär att de är konstruerade att äta ungefär samma slags allsidiga kost som vi människor. Men enligt lagen är det sedan några år tillbaka förbjudet att ge grisar animalisk föda, på grund av risk för vissa sjukdomar.
Konrad verkar må prima på sin vegetariska kost, och tar gärna emot lite mutor i form av gurk- och äppelbitar. Men att sitta bara för att få en gurkbit? Nej, det är inte värt besväret. Inte i dag.
Så jobbar vi med nyheter