Växellådan gav panik
lande brev och mejl jag fick sen jag i den här spalten efterlyst "vägens riddare". Jag tog körkort på det mesta som gick på hjul redan 1981 och har än i dag alla bokstäver som går att få i körkortet. Men det innebär ju faktiskt inte att man är en bra chaufför. Därtill krävs förstås erfarenhet och rutin, men kanske mest av allt ett himla gott omdöme. Med 60 ton i ryggen väger ansvaret bokstavligen tungt.
Fast jag skall gärna tillstå att jag kände mig oförskämt kaxig den där dagen när jag stod med mitt nya maxade körkort i handen och en representant från den italienska lastvagnstillverkaren Iveco ringde och frågade om jag ville delta i ett projekt med mycket lastbilskörning. Ett gäng "tunga" motorjournalister skulle köra en ny lastbilsmodell i olika etapper runt hela Europa och alltihop skulle förevigas på film.
Den etapp man ville att jag skulle köra utgick från Rovaniemi i norra Finland med målgång i Stockholm.
Jag nappade direkt och tog flyget till Rovaniemi via Helsingfors. Och på morgonen när jag vaknade stod hela ekipaget framkört utanför hotellet, omgivet av ett italienskt filmteam som inte kunde ett ord engelska. En 18 meter lång semitrailer lastad med betongfundament och med en totalvikt på dryga 51 ton.
En italiensk fotograf gav mig startnyckeln och kommenderade "avanti!"
Sagt och gjort. Framåt! Jag kom 25 meter! Precis lagom för att hinna in i rondellen utanför hotellet. När jag skulle jacka i tvåans växel slog spaken tillbaka med en smäll och ett elakt skorrande från maskinrummet. Jag hann åka två varv runt rondellen innan sanningen gick upp för mig som en kall kår längs ryggraden.
Osynkad växellåda! Det hade inte ingått i min förarutbildning. Och nu hade jag alltså 16 stycken osynkroniserade växlar att jobba med.
Det fanns bara två onda ting att välja mellan: Att köra tillbaka in på hotellets gård, överge ekipaget med en axelryckning och ta nästa flyg hem. Eller övertala sig själv att ingenting här i världen är omöjligt. Och någonstans i bakhuvudet erinrade jag mig farsans snack om "dubbeltrampning" när han tog ut sin gamla Ford på en runda. Det gällde helt enkelt att få kugghjulen i växellådan att snurra med ungefär samma hastighet innan man dunkade i nästa växel.
I Stockholm väntade tyska kolleger för att dagen därpå köra vidare söderut. Men först sedan jag, långt ifrån kaxig, klarat ut mina affärer med Åkersberga kommun. Det var deras lyktstolpe jag backade omkull när jag parkerade tradaren.
Så jobbar vi med nyheter