Vägens riddare
Efter att ha läst Vägtrafikinspektionens färska analys av de tio senaste årens alla dödsolyckor med tunga lastbilar känns frågan mer aktuell än någonsin.
Över 1 000 personer har under de här åren omkommit i kollisioner med tunga lastbilar. Dessutom kör lastbilschaufförer oftare än personbilsförare olagligt fort och till råga på eländet är det bara två av fem som använder bilbälte.
Jag tror att alla vi som vistas mycket ute på vägarna vet att det knappast är någon tradare med släp som håller tillåtna 80 km/t. I dag måste alla tunga lastbilar med en totalvikt över 12 ton visserligen ha en så kallad hastighetsregulator, som stryper motorn vid en viss hastighet, men den kan helt lagligt ställas på 89 km/t. I praktiken betyder det att chaufförerna oftast kör just så fort, med gasen i botten.
Således utförs mer än 75 procent av allt tungt trafikarbete i olagligt höga hastigheter, enligt Vägtrafikinspektionen. Och sanningen är ju att nattetid, när den tunga trafiken är som intensivast och trafikpoliserna vanligtvis sover sött, så kopplar många tradarchaufförer ur hastighetsregulatorn och kör ännu fortare. För att hinna med färjor, för att hinna till godsmottagaren i tid eller för att hinna hem innan arbetstidsreglerna överskrids. Regulatorn är visserligen plomberad men det är ju inte säkringsboxen.
Det är sällan långtradarchaufförens fel när det inträffar en kollision med en personbil, men stoppsträckan blir mycket längre och konsekvenserna värre om 60 ton kommer rusande i 90 km/t i stället för i 80. Det gäller förstås också vid avåkningar, där chauffören kanske har somnat vid ratten. Det är också då som bältet räddar liv.
Jag skaffade mig behörighet att köra tunga fordon 1981, vilket inte för ett ögonblick betyder att jag är något proffs på vare sig lastbil eller buss, men jag minns att jag kände en viss stolthet över att tuffa fram i trafiken på andra våningen, så att säga. Jag ville så gärna vara just en vägens riddare.
Då var det nästan bara svenska tradare och svenska chaffisar på våra vägar. I dag är var och varannan långtradare utlandsregistrerad och chaufförerna är från Holland, Tyskland, Polen och Estland. Konkurrensen har blivit stenhård och tonläget bittrare på långtradarsjappen. Svenskarna skyller gärna de tuffare tagen på sina utländska kolleger, som kör för lägre löner och med billig och svavelstinkande diesel i tankarna.
Så jobbar vi med nyheter