Bara i filmens värld, och kanske i synnerhet i den franska filmens värld, blir en kuf som ser ut som om han spelat schack under en sten de senaste tjugo åren hembjuden på middag till Amelie från Montmartre. Och bara där jobbar någon med Amelies från Montmartre ansikte och utstrålning som städerska.
"Tillsammans är man mindre ensam" handlar om tre krumelurer i livet.
Men alltihop faller eftersom Amelie från Montmartre, skådisen Audrey Tautou, inte är någon krumelur utan en av världens vackraste kvinnor.
Och sedan handlar hälften av filmens skämt om hur smal och ful Amelie-kvinnan är och man fattar absolut ingenting förrän efter filmen, då Kristina på tidningen G-P berättar att i romanen "Tillsammans är man mindre ensam" är huvudrollskvinnan gravt anorektisk.
Så om du ska se "Tillsammans är man mindre ensam" bör du alltså ha Kristina på tidningen G-P med dig.
Det är inte bara den usla rollbesättningen som borgar för den här filmens misslyckande. Den är ett triangeldrama utan drama, ett långt "Seinfeld"-avsnitt utan humor. Och så vill Amelie från Montmartre ha sex, och då säger hon "men släck lampan först, det är avtändande att se mig naken."
