När Bothniaborg nått Haraholmen kommer han att ta på sig slipsen som han fick i present av svenska kustbevakningen 1988. Den bär han alltid när han besöker hamnkontoren i de olika länderna.
Förste styrman Michael Kool som ska övervaka lastningen, kommer att ha de arbetskläder som är obligatoriska vid lastning och lossning.
Städat för ny last
De övriga i besättningen arbetar snabbt, alla är medvetna om att det är midsommar och att ingen svensk hamnarbetare vill jobba övertid. Hela lastutrymmet rengjordes direkt efter avgången från Paldisky, så att lastningen kan påbörjas så snart det lilla som följt med det i övrigt tomma fartyget till Piteå också lossats.Det känns bra för Sanna och mig att ha koll på rutinerna, men konstigt att vi inte längre ska ha praktisk användning för våra nyförvärvade kunskaper.
I all sjöfart har varje funktion sin egen exakta arbetsbeskrivning. Var och en vet exakt vad som förväntas av den egna personen i varje situation. Att rotera mellan uppgifterna är det aldrig fråga om. Det är ett av de starkaste intrycken efter två veckor ombord.
Organiastion
Att passa tider är också ett måste, eftersom antalet sömntimmar är lika exakt beräknade som arbetstimmarna i varje skift. Därför har vi nybörjare bland annat övat ihärdigt på att hinna äta en tre rätters lunch på en halvtimme. Den första halvtimmen av sjömännens matrast går åt i exempelvis omklädningsrummet eller duschen, samt till tio minuters samvaro som ingen vill vara utan.Nya lärdomar
Vi har sett sagolika gryningar, sluppit sjösjuka, varit vakna mitt i mörka natten och känt Bothniaborg flyta fram i lugnt vatten så lätt som om hon svävade i rymden.Vi har sovit mitt på dagen utan att någon ifrågasatt det - sjömän sover när de behöver ifall de inte är i tjänst.
Vi har klättrat i ergonomiskt genomtänkta - men dock lodräta - stegar med en lätthet som fövånat oss själva. Och vi har traskat uppför lastrampen oräkneliga gånger och suckat åt lutningen.
Historia
Det första vi fick lära oss efter säkerhetsgenomgången, var hur kaffebryggaren på bryggan där fartyget manövreras fungerar. Där finns alltid färskt kaffe under färd och finns det inte är det fritt fram att sätta på utan att fråga. Under hamnstoppen, när ingen arbetar på bryggan, är det värre med kaffetiderna ifall inte fartygets lastkontor är bemannat - de holländska och filippinska inträffar betydligt mera sällan än de svenska.Det sista vi fick lära oss är vad kanalfeber är. Sanna och jag blir retade in i det sista:
"Bothniaborg har aldrig tidigare haft besättning som bär ner sina väskor på väderdäck två timmar innan vi når hamn. Har ni slutat äta och sova också för att ni oroar er för vad som ska möta er därhemma? Är ni förmögna att utföra någon som helst arbetsuppgift?".
Däremellan är den historiska resan lika lärorik som papprets. Vi har följt i Napoleons, Nelsons och Hitlers spår, sett hamnar som är som är allt från nästan nya till 1 200 år gamla, och lärt oss att de oskrivna reglerna till sjöss är lika viktiga som de skrivna.
Vi kommer att se på pappersfabriken i stan med nya ögon hädanefter.