Teamwork - i både musik och segling

Har varit hemma igen för en kort visit under PDOL. Vi lirade country på Krokodiltorget och hade en riktigt trevlig kväll tillsammans med vår nya orkester Logjammin’ - Piteås näst hårdaste band! Fick dessutom en hel del applåder, inte illa. Om segling kommer på både första, andra och tredje plats över mina favoritsysselsättningar så kommer nog musiken som god fyra. Att spela i ett band är för övrigt inte helt olikt att delta i en kappseglingsbesättning. Alla bör veta vad de ska göra och ungefär när, annars låter det illa eller man gör ett dåligt resultat i regattan. Teamwork med andra ord.

Vi befinner oss just nu på Bottenhavsregattan i Umeå och har precis avverkat första dagen av tre. Havsracet blev en stökig historia med mycket vind och Kvarkens klassiska krabba sjö. Bottenhavet grundar upp i den här regionen vilket ger - speciellt vid sydliga vindar - höga och väldigt korta vågor, en sjöfarares mardröm och dagen blev jobbig. Vi gjorde i alla fall vad vi kunde dock utan större framgång, trots nyslaget fartrekord med Feelgood, 13 knop! Översätter man det till "landfart" så blir det hiskeliga 25 km/h vilket förvisso inte låter så mycket, det ska erkännas men fart är ju väldigt relativt. Att cykla eller åka skoter i liknande hastighet är inte så märkvärdigt men att åka nedför en våg med vattnet sprutande åt sidorna i en nästan fyra ton tung segelbåt är något utöver det vanliga, jag lovar.

Bella, som lämnat gitarren hemma och följt med på regattan, är lyrisk. "Wow, yeah, coolt", tjoar han när
vågorna bryter strax bakom båten. "Visste inte att man kunde åka iväg så här i en segelbåt, nästan som att vindsurfa", fortsätter han och det nyss illgröna och bleka ansiktet spricker upp i ett stort flin. Hans hulkande offer till havsguden Neptun några minuter tidigare verkar helt bortglömt. Tyvärr seglar vi sönder vår fina nya genua en stund senare och det blir aningen dramatiskt när gastarna på fördäck skall plocka ned seglet och ersätta det med ett annat. En extra stor våg sveper över däck och spolar så när ett par gubbar över bord. Nära ögat. Värre går det för fienderna/kompisarna från Råneå som gör en så kallad "kinesgipp" strax bakom oss och helt enkelt åker omkull. Segelbåtar KAN nämligen välta, tro inget annat, men det sker nästan bara under kappsegling vid grov sjö där gränserna tänjs ut och man vill plocka ut det där lilla extra ur båten. Hemma i viken är det lugnt.

Nu har vi städat upp, torkat kläder och reparerat segel och det är dags för sedvanlig bastu och prisutdelning, vad man nu ska dit och göra. Kanske slinker man in med Bella på regattabaren istället …

Ohoj!