Nyligen upptäckte italienska forskare att hundars svansviftningar åt vänster eller höger visar på olika sinnesstämningar. Enligt dem ska hundar som viftar mest åt höger vara glada, medan viftingar åt vänster tyder på rädsla. Allt i sin tur beroende på att höger och vänster hjärnhalva fungerar och reagerar olika hos hunden. Precis som hos människan.
- Det kan säkert stämma, men det är ju nästan omöjligt att avgöra för den vanlige hundägaren, säger etologen Bitte Cederlund.
Däremot finns enklare sätt att avgöra vad hunden signalerar med sin svans. Den är hundens mest språksamma del. Hur den håller och viftar med svansen sänder ut en massa olika sociala signaler.
Inte alltid glada
Att hundar som viftar på svansen alltid är enbart glada är dock en kraftig generalisering.- Det är den vanligaste uppfattningen och det stämmer ju i många fall, men inte i alla. Därför kan det till och med bli farligt att säga till barn att de kan klappa alla hundar som viftar på svansen, säger hon.
Att svansen rör sig på en hund signalerar snarare att hunden är aktiv och engagerad på något vis.
- Svansen är en signal till omgivningen att hunden är aktiv och sänder signaler till sin omgivning, den viftar sällan på svansen när den är ensam. Svansen visar att hunden "slagit på motorn".
Hastigheten på svansviftingarna visar också intensitet i engagemanget, och om svansen hålls högt upp eller lågt mot marken är också ett sätt för hunden att "tala". Generellt sett kan man säga att ju högre svansen hålls, desto självsäkrare hund. En hund som lägger vikten på frambenen och håller svansen rakt upp i vädret visar stor självsäkerhet och kanske dominans, medan en hund som håller svansen lågt mellan benen och kryper ihop visar underkastelse och kanske även rädsla.
Lägg samman signalerna
För att vara säker på vad hunden säger med sin svans måste viftandet alltid sättas i samband med alla andra signaler hunden sänder ut med sin kroppshållning, ögon, öron, ragg och läten.- Det finns en historia om en hundrädd pojke som uppmanas klappa en hund som viftar på svansen. Pojken svarar "men han skäller ju också, så jag vet inte vilken ända jag ska lita på", säger Bitte Cederlund.
- Det är väldigt viktigt att man ser till alla signaler hunden sänder ut, och inte stirrar sig blind på svansen.