Nykomlingen Tindra (som är gamla Saturnus) satsar stort i år med en rad nya smaker. Men resultatet är ojämnt, från delikat till knappt drickbart.
Flera av de smaksatta sorterna har fjärmat sig rätt långt från den gängse pepparkakskryddigheten och är mer egensinnig likör och starkvin - med endast lätt jultouch av de gängse brödkryddorna.
Flera går också minst lika bra att dricka kalla som varma. Det gäller till exempel Blossas cognacspetsade glögg och merparten av de vita sorterna.
Blossas årgångsglögg, som byter kryddning varje år, har i år havtorn och kanel som smakgivande komponenter. Riktigt lyckat, med en frisk bärig, långt kvardröjande, smak med tydligt kanelinslag.
Ibland går dock ivern att erbjuda något spektakulärt och annorlunda snett. Tindra Glittrande som innehåller ett glitter (som i icke genomskinlig glöggmugg bara ser ut som grumsig förorening) smakar flytande - och inte speciellt angenäm - gele. Årets sämsta glöggköp.
Men samma märke levererar även ett fynd - Tindra Starkvinsglögg spetsad med rom, som är godare än konkurrenten Blossas variant.