Att hon redan från början hade diagnosen klar för sig beror på att hennes far hade sjukdomen - och även han var storrökare.
- Ändå sökte jag inte hjälp, berättrar Victoria, för jag visste att de skulle säga att jag måste sluta röka.
Fick diagnosen
Efter att ha varit rökfri i tio månader tog hon dock kontakt med vården och fick diagnosen bekräftad. Hon fick genomgå en så kallad ballongsprängning i ljumsken och upplevde att hon blev bättre med en gång. I förhållningsordern ingick också att börja motionera.- Jag har aldrig varit någon hurtbulle direkt, säger Viktoria med ett litet skratt. Vid den där tiden var jag dessutom så upptagen av att hålla mig rökfri - jag tuggade olika slags tuggummin i säkert fem års tid - att all energi gick åt till det.
Dålig motionär
Viktoria Bergström beskriver fönstertittarsjukan som en smärta i vaderna som påminner om mjölksyra. Det är viktigt att röra på sig regelbundet, men att ha bråttom går inte, då sätter smärtan omedelbart in. I dag har Victoria tvingats ändra sin livsstil på många sätt sedan hon också drabbats av diabetes.- Jag vet inte om jag förmått ta till mig sjukdomens fulla vidd, jag känner mig mest tacksam att jag fick en anledning att sluta röka. Det som oroar mig är att jag är en sådan dålig motionär, säger hon.