Räddad av Sten Andersson
Jag träffade honom bara en enda gång, flyktigt, i samband med någon presskonferens i riksdagshuset i mitten av 1980-talet. Men det kom väl till pass några år senare när jag blev stoppad av militärpolis mitt i öknen i Jordanien.
Fast jag var väldigt nära gränsen till Syrien, så jag var ett tag rädd för att jag kört fel och hamnat i just Syrien. Och är det någonstans här i världen man inte utan tillstånd ska passera en gräns, så är det i Syrien.
Men de tungt beväpnade militärpoliserna anklagade mig för - fortkörning! Mitt i öknen.
Jo, jag vet att jag berättat det här förut i den här spalten, men jag kan ändå inte låta bli att återberätta historien om detta märkliga möte "in the middle of nowhere". Där står jag med händerna mot en klarblå himmel, omgiven av bara sand och med två automatgevärspipor riktade mot mig. Och det var inga muntra herrar som siktade på mig.
Fortkörning? Mitt i öknen? Klart jag blev rädd för att det egentligen handlade om något helt annat. Ville de åt min sprillans nya bil eller bara plundra mig på pengar? Och sen då? Skulle jag bli nedgrävd i någon sanddyn och försvinna för evigt?
Fast visst hade jag kört väldigt fort och kanske även små ökenvägar har hastighetsgränser ...
Jag plockade försiktigt fram mitt körkort och en av poliserna, med en förskräcklig andedräkt, kom fram och kollade det på båda sidor, jämförde bilden med mitt allt svettigare nylle - och sken plötsligt upp i ett jätteleende. Jag trodde nästan jag skulle få en kram.
"Aha, du är från Sverige" sa han på bruten engelska.
Jag hade ju kört bil i Jordanien tidigare och även i andra länder i den här oroliga delen av världen, och alltid blivit väl bemött just för att jag varit svensk, så jag svarade förstås "ja, jag kommer från Sverige".
"Känner du Sten Andersson?" var den överraskande följdfrågan.
Känner och känner? Jag hade ställt tre lite halvtrista frågor till honom på en presskonferens och det var väl i alla fall mer än vad många andra här i världen gjort. Så jag sa: "Javisst känner jag Sten Andersson, utrikesministern..."
"Då får du köra hur fort du vill", skrattade han. "Hälsa hem till Sverige".
Så populära och respekterade är vi nog inte i dag i de här länderna, vi svenskar.
Varken bland israeler eller bland palestinier. Världen behöver en ny Sten Andersson.
Så jobbar vi med nyheter