Hur som helst inte en enorm jättegroda som just gjort ett magplask ner i den gratängform som tjänar som badkar i terrariet. Det är i alla fall vad som finns i terrariet hemma hos zoologen och journalisten Susanna Rosen.
- Jag har ju alltid älskat grodor. Som barn gick jag och samlade grodor i diken. Jag tycker att de är så vackra, säger Susanna som bland annat studerat sexuell selektion hos grodor i Australien.
Stor som ett mjölkpaket
Visst kan man ha olika smak, intressen och husdjur också för all del. Men afrikanska oxgrodor som sällskapsdjur tillhör ju inte vardagligheterna. Och definitivt inte en som vårdats - och vuxit - i 20 år! När Susanna Rosen köpte den afrikanska oxgrodan Pyxi för 20 år sedan var hon en liten och söt groda av en femkronas storlek. I dag är hon stor som ett mjölkpaket.- Jag visste ju att hon skulle kunna bli stor, men sedan vet man aldrig om man lyckas. Jag har haft andra arter också tidigare som inte blivit så långlivade, berättar Susanna med något nästan kärleksfullt i rösten.
Något kramdjur är dock Pyxi inte. Den afrikanska oxgrodan är en av få grodarter som försett sig med vassa tänder och även ett lite aggressivt kynnelag. Susanna säger sig dock aldrig ha märkt något aggressivt hos just Pyxi. Men när maten ska fram tar hon numera det säkra före det osäkra.
- Jag matar henne med en tång för säkerhets skull. Hennes tänder skulle nog kunna ge ganska allvarliga bett, gissar Susanna.
Mestadels består måltiderna av frysta, men upptinade möss, som Susanna köper i zoobutiken.
- Som liten åt hon mjölmask och senare levande musungar. Men det är trevligare att mata henne med frysta möss. Ibland ger jag henne daggmask också, men mössen innehåller allt en groda behöver i näringsväg.
Grodor äter annars allt som rör sig.