Om jag ändå var 13 år och fick se "Eragon"
Film: EragonSverigepremiär: Bio 3:an15 december 2006Med: Ed Speleer, Jeremy Irons, Sienna Guillory med fleraRegi: Stefan FangmeierSpeltid: 1 tim 43 minCensur: 11 årBetyg: PPP
Åh, att slippa vara gammal och cynisk och tänka att allt det här är ju redan gjort, och det är gjort svulstigare, dyrare och bättre. Att spela in en sådan här historia efter "Sagan om ringen" är som att kalkera Leonardos "Nattvarden" på smörpapper med fem pastellkritor.
Eller som att läsa "Sagan om ringen" skriven av en femtonåring, vilket exakt är fallet.
Ung man i sagoland får farligt uppdrag mot ond härskare. Lång resa, äldre mentor, trogna vapendragare. Blod och sämskskinn, kvinna i kval.
Precis som att du inte kan baka prinsesstårta utan vissa ingredienser är det tydligen svårt att göra fantasybakelser utan drakar, alver, dvärgar, magi, monsterkrigare, jönsiga namn på rollfigurerna (Kung Galbatorix, till exempel, kunde vara någon med röda mustascher som försöker sno Miraculix trolldryck), långa svärd och ett påhittat språk som låter som isländska.
Men nu kommer "Eragon" att bli en jättesucce ändå. Varje ny generation har sitt eget behov av Mio mot Kato, Skorpan mot Tengil och Frodo mot Sauron. Helt ospännande är det inte ens för en vuxen publik, och drakbebisen i filmens början är det sötaste på vita duken sedan Harriet Andersson.
Och så rollistan, en oväntad njutning. "Eragon" är dvärgiska och betyder lönekuvert, åtminstone om ditt namn är Jeremy Irons, John Malkovich eller Robert Carlyle.
Så jobbar vi med nyheter