Så beskriver regissören själv en typisk Colin Nutley-film. "Heartbreak hotel" med premiär på fredag är hans tolfte. De vanliga människorna - en gynekolog och en parkeringsvakt - spelas den här gången av Helena Bergström och Maria Lundqvist.
De små, men ändå stora saker som berör människors känslor, är kvinnlig vänskap, jakten på kärlek och om det är tillåtet att gå ut och dansa, dricka sprit och flirta med långa män när man passerat fyrtioårsstrecket.
- Det började egentligen med att jag satt bredvid en kvinna i 45-årsåldern på en middag. Hennes man hade lämnat henne två veckor tidigare. Nu var hon deppig men ändå redo att gå vidare.
- Sedan talade jag med fler kvinnor i en liknande situation, kvinnor som var i den åldern och inne i livets andra omgång. Vad finns det att göra om man vill träffa någon? Man måste ge sig ut igen, det handlar om att stå stilla eller att gå framåt. Och "framåt" innebär att gå tillbaka, ut i 18-årssvängen igen med män och dans.
Totalpatetiskt?
Filmens två huvudpersoner, Elisabeth och Gudrun, märker dock snabbt att vägen ut i singellivet är beströdd av fördomar. Det som var helt normalt i tjugoårsåldern kan anses som totalpatetiskt efter fyrtio.- När du är 18 kan du gå ut, ha vilka kläder du vill, kräkas på trottoaren, hamna i säng med vem som helst - och skratta åt det nästa dag. Då får man bryta mot reglerna, det är nästan förväntat. När du fyllt 40 är det samma regler, men nu får du absolut inte bryta mot dem, säger Nutley.
Hitta sig själv
Både Helena Bergström och Maria Lundqvist är dock noga med att "Heartbreak hotel" inte är en film om att gå på krogen.- Den handlar om att hitta sig själv och inte hämmas av hur det "ska" vara. Det finns absolut en ungdomsfascism i Sverige. "Man ska inte bete sig på det här viset..." Varför skulle man inte kunna göra det? säger Helena Bergström och Maria Lundqvist fyller i:
- De här kvinnorna lever i en brytpunkt där barnen har vuxit upp och mannen lämnat dem. Det är väldigt vanligt. Nu måste de hitta tillbaka till en sorts grundrespekt och kärlek till sig själva för att våga möta en annan människa. Det är budskapet, inte att supa skallen av sig. Att konfrontera sig själv, att känna att det är ok för mig att gå ut och känna mig attraktiv trots att min man lämnat mig.
Jill spelar Jill
I filmen blir artisten Jill Johnson, som spelar sig själv, vid flera tillfällen måltavla för Gudruns bitterhet. Att människor tar ut sin besvikelse på kändisar är något som alla tre har upplevt.- Man blir någon som folk kan säga vad som helst om. Ibland vill jag påminna människor att det finns en riktig människa bakom. Det fascinerar mig att folk i affären kan säga "oj, de har en katt" när de ser att man köpt kattmat, säger Colin Nutley.
Maria Lundqvist tror att det är lätt att känna en avund som långt ifrån alltid är berättigad.
- Om någon ser ut att ha lyckats vill andra gärna komma bakom och rispa till. Både Jill, Colin, Helena och jag får komma till tals genom vårt jobb, och det finns förstås många som aldrig får det. Då är det lätt att gå vilse och tro att de som syns i "Allsång på Skansen" eller "Bingolotto" är lyckligare än man själv.
Om en månad börjar Helena Bergström spela in sin regidebut med titeln "Se upp för dårarna". Colin Nutleys nästa film ska handla om massmedia.