- Det är bra både för motorn och vår arbetsmiljö att vi inte behöver byta till en- och en-halvprocentsoljan som blivit ny standard på de här haven, säger han.
Jan Landman syftar på att tjockoljan som driver Bothniaborgs motor endast släpper ut en procent svavel.
I det avseendet har rederiet Wagenborg och Smurfit Kappa varit föregångare. Hittills har bränsle med tre-fyra procent svavelutsläpp varit standard.
Jan Landman var 21 år när han mönstrade på ett fartyg för första gången. Då blev han rejält avskräckt.
- Maskinrummet stank som fan, det var oerhört smutsigt och fyllt av avgaser och skräp.
- Jag tänkte att det här är inget för mig, så jag jobbade i hamnen ett halvår i stället.
Inbjudande maskinrum
- Senare, när jag gått sjömansutbildning och hade arbetat som elektriker och rörmokare åt en byggfirma ett tag, bestämde jag mig för att jag ville göra något annat resten av livet.Beslutet ledde till att Jan Landman fick jobb på ett brasilianskt rederi med ett motorrum som var så rent att han kunde gå in där i strumplästen utan att bli smutsig om fötterna.
Han stannade i tio år och fortsatte sedan till ett rederi som togs över av Nedlloyd.
- Alla som inte hade högsta gradens diplom kickades, så jag gick över till Wagenborg som jag nu arbetat för i 15 år.
Efter att ha varit maskinist på många olika skepp som gått till hamnar över hela världen, har Brasilien och Australien blivit hans favoriter.
Det var en annorlunda sjömanstillvaro jämfört med arbete på två exakt likadana fartyg som ständigt går till samma hamnar i norra Europa enligt ett i förväg bestämt schema.
- Fördelen är att man inte behöver vara hemifrån så långa perioder i taget. Jag valde Wagenborg därför att tripperna är korta, bara två-tre månader jämfört med fyra-fem på andra rederier.
- Nu arbetar jag aldrig mer än två månader i taget. Sedan är jag ledig tre veckor en gång och fem veckor nästa gång.
Jan Landman har tre gamla veterantraktorer hemma som han tar hand om när han är ledig: En liten från 1948, en engelsk från 1957 och en tysk från 1960.
- Men ibland blir jag sysslolös på land. Då längtar jag tillbaka till jobbet innan ledigheten är över, trots att min sambo vill att jag ska stanna på land.
Motorer hägrar
Nästa år går hennes önskan i uppfyllelse, då fyller Jan Landman 58 år och måste gå i pension, såvida han inte vill fortsätta tills han blir 65.- Jag planerar att starta ett litet företag och då lär jag inte bli sysslolös.
Exakt vad har han inte bestämt, men naturligtvis är motorer inblandade. Något med att meka och reparera blir det. Han funderar på att underhålla småkranar som används till att lägga kablar i marken.
Svårt att veta
- I så fall flyttar jag till en annan by i närheten av den jag bor i nu. Men det är bra att jag har möjlighet att mönstra på igen när jag fyllt 60 utan att behöva jobba i fem år till.- Det är svårt att säga hur det blir, kanske jag kommer att vilja det, kanske inte.