Att de vände sig hit har en enkel förklaring. I Sverige har vi, till skillnad från de flesta andra länder, under mycket lång tid fört noggranna register över alla som föds och dör. Därför använder sig utländska forskare ofta av dessa vid studier som kräver omfattande och felfria serier över en befolknings utveckling.
Catalano och Bruckner tittade specifikt på två detaljer i materialet. Det första var andelen födda pojkar och flickor vid olika tidsskeden. Det andra var livslängden hos dessa barn.
Pojkar sållas bort
Resultatet, som publiceras i tidskriften Proceedings of the national academy of sciences (060123), bekräftar att könskvoten bland nyfödda varierar över tiden. När omständigheterna hårdnar - under krig, epidemier, svält och naturkatastrofer - föds fler flickor än pojkar.Med största sannolikhet beror detta på att fler manliga embryon och foster aborteras när de blivande mödrarna utsätts för stress. Frågan är varför. Det måste finnas en förklaring till att just pojkarna sållas bort.
Sedan länge finns det två hypoteser som båda ger tänkbara svar på mysteriet. Båda bygger på det erkända faktumet att manliga foster är generellt något svagare än kvinnliga.
Den första hypotesen är att den sneda könskvoten under kristider enbart är en sidoeffekt av detta. Fler manliga foster aborteras på grund av att de är bräckligare och tar mer stryk av den ökade stress som mödrarna upplever.
Intolerant mor?
Den andra hypotesen bygger i stället på att modern, om hon stressas, blir mer intolerant mot svagare foster och aktivt sållar bort dem. Detta drabbar i första hand de manliga fostren.Med "aktivt" menas givetvis inte att beslutet är medvetet. Spontana aborter styrs av genetiskt kontrollerade kemiska processer som mejslats fram under evolutionens lopp.
Vilken av hypoteserna är riktig? Är processen passiv eller aktiv? De kan tyckas omöjliga att testa. Men Catalano och Bruckner hittade en utväg. De båda hypoteserna borde nämligen ge helt olika utfall i befolkningsstatistiken.
Om den ökade dödligheten enbart är en sidoeffekt av att modern är stressad och manliga foster är bräckliga borde den framtida livslängden bland de pojkar som föds - de som klarat sig från att aborteras - vara normal eller lägre än normalt på grund av de påfrestningar de utsatts för i livmodern.
Om dödligheten däremot beror på aktiv abort borde den framtida livslängden vara högre än normalt, eftersom processen bygger på ett urval där bara de starkaste överlever.
Aktiv abort
Resultatet är mycket tydligt. Gossebarn som föds under kristider har högre livslängd än normalt. De är färre än normalt men de är starka och friska.Den mest skeva könskvoten i hela materialet uppstod år 1784. Då föddes ovanligt få pojkar. Men de som föddes hade nästan fyra månader längre livslängd än det förväntade, vilket är en hög siffra i sådana här sammanhang.
Det tycks med andra ord som om sållningen av svaga foster under dåliga tider är en aktiv process. Detta är sannolikt en effekt av det naturliga urvalet som gynnat en strategi där den blivande modern förstärker möjligheterna att för sina gener vidare om hon kan manipulera könet på avkomman.
Att abortera svaga manliga foster ökar hennes chanser att få barnbarn eftersom sjukliga och bräckliga män - åtminstone tidigare i historien - får betydligt färre barn än starkare män. Hos kvinnor är inte denna skillnad alls lika påtaglig. Att sätta döttrar till världen är alltså inte lika riskfyllt, genetiskt sett.