Boken Carl XVI Gustaf - Porträtt i tiden bygger på tio timslånga intervjuer som Herman Lindqvist gjort med kungen. I ett par kapitel tecknar hovmarskalken Elisabeth Tarras-Wahlberg ett personligt porträtt av sin arbetsgivare och hon beskriver också monarkins konstitutionella roll i Sverige.
"Inte intresserad"
När boken på fredagen presenterades i Bernadottebiblioteket på Stockholms slott avslöjade Lindqvist att han till en början var mycket skeptisk till projektet.Han var inte intresserad av att skriva en gammaldags hyllningsskrift till den blivande 60-åringen.
- Kungaböcker som kommer ut till födelsedagar brukar vara väldigt fåniga och skruvade. Jag ville inte medverka till en sådan bok. Men när jag hade pratat med honom några gånger insåg jag att man kunde göra på ett helt annat sätt och då åtog jag mig uppdraget, säger Lindqvist till TT.
Huvudvärk efter besök
I boken får kungens uppväxt stort utrymme och det handlar mycket om det som han själv tog upp i det redan klassiska talet efter tsunamikatastrofen.Han blev faderlös före ett års ålder och i boken berättar kungen också att han inte hade särskilt nära kontakt med sin farfar, Gustaf VI Adolf.
Hade kronprinsen gjort något dumt kallades han in till kungen som avslutade samtalet med "Jag tycker du ska tänka igenom det där en gång till". Sade han det två gånger var det en utskällning.
Efter besöken hos farfar på Sofiero hade Carl XVI Gustaf ofta huvudvärk.
Svårt för känslor
Herman Lindqvist har sin teori om varför kungen har väntat så länge med att prata om sin barndom.- Det finns nog två förklaringar. Många svenska män dröjer ännu längre innan de berättar och han är en svensk man, uppfostrad i en hård tid då man inte skulle prata om känslor och ännu mindre visa sådana. Den andra förklaringen är själva kungarollen.
- När han är ute och inviger ett gödselverk är det inte så lätt att vara personlig. Men efter tsunamin var hela svenska folket uppfläkt och sörjde och det gick rakt in hos honom också.
Hitta egen väg
I boken berättar Carl XVI Gustaf att det var han själv som själv hittade på valspråket För Sverige - I tiden när han ett par veckor före Gustaf VI Adolfs död gick tillsammans med prinsessan Christina i parken på Sofiero. Han ville till varje pris markera sin självständighet gentemot föregångaren."Jag är jag. Jag kan inte förändra mig. Jag är ingen gammal arkeolog. Jag måste hitta en egen väg, en nisch som är min. Jag måste utveckla de intressen och talanger jag har", berättar kungen att han tänkte.
För säkerhets skull ringde han till Svenska Akademien och kollade att valspråket var riktig svenska.