Därefter har inköp och gåvor fyllt på samlingarna som i dag består av 600 000 föremål och inte ens om museet presenterade nya utställningar varje dag året om skulle mer än en bråkdel kunna visas för allmänheten.
Begränsad utlåning
För att konsten ska kunna visas på andra platser har Nationalmuseum därför sedan 1917 ägnat sig åt utlåning, om än i begränsad omfattning.Kraven på låntagarna är hårda och det räcker definitivt inte med att du viftar med passet och kräver tillgång till din del av den statliga konsten. Bland dagens 300 låntagare dominerar riksdagen, regeringen med UD, länsstyrelserna, statliga myndigheter och andra museer.
Nålsögat som nya låntagare måste passera heter Stellan Ellboj, intendent för Nationalmuseums konstförmedling. Hans uppgift är inte bara att säga ja eller nej till den som vill låna konst, han ska också komma med goda råd och ge förslag på lämpliga konstverk till godkända låntagare.
Han visar några aktuella exempel när TT kommer på besök. Det svenska generalkonsulatet i New York ska fräschas upp och Ellboj har föreslagit två äldre oljor med Stockholmsmotiv och två svartvita fotografier på Greta Garbo och Ingmar Bergman. Det andra exemplet är från Högsta domstolen i Stockholm som också får en ansiktslyftning. Där har han föreslagit ett större antal klassiska oljemålningar från 1600-talet och framåt. Motiven är vilsamma. Tanken är att den som sitter och våndas inför ett domslut inte ska behöva uppröras av konsten.
Konstintresserade Persson
En låntagare som uppmärksammats de senaste åren är Göran Persson. Han har bland annat en målning av Nils Kreuger i arbetsrummet och han har speciellt bett om en målning av Björn Ahlgrensson från den värmländska Rackstadgruppen. Statsministern har i flera sammanhang uttryckt sin beundran för gruppens naturmåleri och Ellboj har överraskats av Perssons kunskaper .- Han är genuint konstintresserad. Ibland blir man förvånad, det är bara att erkänna.
Privata företag har däremot väldigt liten chans och det spelar ingen roll hur välrenommerade de är. Ett exempel är storbanken som ville låna konst till lokalerna på Blasieholmen.
- Det blev nobben. Det var i och för sig kulturhistoriskt motiverat, men vi tyckte faktiskt att de kunde köpa sin egen konst.