Karlsson omtumlande bra
Filmrecension: Den man älskarPremiär: 28 september 2007Med: Sofia Ledarp, Jonas Karlsson, Rolf Lassgård med fleraRegi: Åke SandgrenSpeltid: 1 tim 32 minCensur: 11 årBetyg: PPPEBIO
Men om brottslingen är pedofil? Våldtäktsman? Eller, som i svenska filmen "Den man älskar", kvinnomisshandlare? Finns det brott som är oförlåtliga, brottslingar som är en gång brottsling, alltid brottsling?
För flera år sedan blev Lena (Sofia Ledarp) svårt misshandlad av sin sambo Hannes (en omtumlande bra Jonas Karlsson). Nu lever Lena med Alf (Rolf Lassgård), hennes gamla liv låstes in och försvann med Hannes i fängelset.
Men en dag är Hannes tillbaka, Lena ser hans smala gestalt, hukad i ångerfylld, ensam sorg, på gatan i staden där de bor. Hon blir rädd. Arg. Men som en insekt dras till ljuset dras hon ändå till hans mörker. Medan han ringer till henne för att säga att de inte ska höras, skriver för att säga att de inte ska ha kontakt.
Och medan Alf tvingas att slåss mot en obegriplig fiende. Regissören Åke Sandgren har i flera år verkat i Danmark, och det märks tydligt i hans berättande. Han film är tät, hans scener som noveller med tydlig början och tydligt slut. Och precis som i vilken novellsamling som helst är en del historier sämre, andra bättre.
De flesta är bättre. Men Sandgren gör också några märkliga felbeslut som drar ner helhetsintrycket. Lenas splittring mellan de två männen är filmens motor, men motorn drivs flera varv för långt. "Du får inte träffa mig." "Jag kan inte träffa dig." "Jag måste komma dit." "Du får inte komma hit." Det börjar som en ambivalens så smärtsam att den känns ut i salongen men urartar till uppräkningen av låtarna på Mauro Scoccos 47:e soloalbum.
Filmen går också ned i tempo mot slutet i stället för upp, en dödssynd liksom den onödigt pålimmade berättarrösten. "Den man älskar" hade varit årets bästa svenska film om Åke Sandgren hade rensat i den dramaturgiska rabatten och renodlat sin films huvudkonflikter, som i sig är brännande som kärleken själv: Gör hon rätt eller fel? Har djävulen förändrats? En gång brottsling, alltid brottsling?
erik.helmerson@ttspektra.se
Så jobbar vi med nyheter