Nästan allt julbröd kan bakas i god tid och frysas. Utan frys med ständig vinterkyla skulle vi vara tvingade att baka och laga all julmat i sista stund. Nu kan vi istället förbereda och invänta årets mest förpliktande mathelg med visst lugn.
Gamla tiders julbak var en arbetsam uppgift för kvinnorna. När man ändå drog fram alla baktråg och eldade upp värme i ugnen passade man på att göra stora satser. Degarna var tunga och allt skulle utföras med handkraft. Det var inte ovanligt att julbaket pågick i flera dagar.
Korn och havre var grunden till det hållbara vardagsbrödet. I juletid tillkom råg och vete, ofta klassat som "finbak" med sin begränsade hållbarhet. I förhoppning att få kraft för ännu ett års tungt arbete bakades ofta en så kallad såkaka. I den skulle alla fyra mjölsorterna ingå. Såkakan placerades mitt på julbordet och där skulle den ligga hela helgen utan att någon fick så mycket som smaka en tugga. Efter helgen stoppades såkakan undan och först till våren var det dags att dela den med gårdens folk och djur. Ja, faktiskt, alla skulle äta av såkakan för att den skulle ge kraft åt såväl människor som djur på gården.
I dag stänger vi dörren till köket när vi bakar. Åtminstone om det finns risk för drag som hotar att pysa luften ur jäsdegen. Förr stängdes dörren än mer ordentligt. Om en främling kom in i bagarstugan under pågående bak var det fara på färde. Det förekom att man ritade kors i degen för att skydda den. Än i dag är det för övrigt vanligt med kors som dekoration på bakverk.