Jag beundrar modet hos motorbåtsfolket
Trevligt! Jag har alltid beundrat motorbåtsfolkets mod och absoluta tillit till sina maskiner. Jag menar, en i motor innehåller ju tusentals små delar som i varje givet ögonblick kan gå sönder. Så är det med allt människan konstruerar.
Tage Danielsson sa en gång att; "det osannolika är något som aldrig inträffar, men bara nästan". Kanske är det osannolikt att en välskött båtmotor havererar, men det händer och vad gör man då utan segel att hissa. Modigt!
Vår motor gick varm i förrgår, det var impellern som la av. En impeller är ett litet"gummiskovelhjul" som skickar runt kylvattnet genom själva motorn. Den nöts ut med jämna mellanrum och skall helst bytas innan den pajar ihop totalt. Naturligtvis händer det oss i bleke och med en busstid att passa. Som information kan nämnas att när man bygger en båt börjar man med att hänga upp en liten impeller i en ståltråd i en rymlig lokal, sedan monterar man ihop motor och skrov och inredning runt nämnda gummimojäng. Detta för att impellerdjävulen i princip skall vara omöjlig att byta. Ni som försökt byta fläkt i en Volvo 240 förstår precis vad jag menar. Behöver jag tillägga att vi missade bussen?
Märta 15 år styr vidare och jag trimmar focken för ytterligare fart medan Camilla och lilla Svea halvsover i sjökojerna under däck.
Bottenhavets elvagradiga vatten stänker upp på däck och det är en fröjd att vara på sjön. Strax bakom oss inträffar samtidigt det osannolika och en av motorbåtarna stannar plötsligt. De två övriga vänder om och snart ser vi en bogserlina kastas över och trion vänder in mot närmaste hamn. Skönt med polare på sjön när olyckan trots allt är framme. Själv tittar upp i riggen och anar en spricka i vårt gamla storsegel. Äsch, får fixa det där ikväll. Som väl är vet jag i alla fall att vår impeller är i gott skick.
I kväll blir det besök på surströmmingsakuten i Häggvik.
Ohoj!
Så jobbar vi med nyheter