De har granskat 81 människoskallar från regionen Lagoa Santa nära Belo Horizonte i delstaten Minas Gerais. Skallarna, som är mellan 7 500 och 12 000 år gamla, är den mest omfattande samlingen av förhistoriska lämningar efter människor på hela västra halvklotet.
En noggrann jämförelse med skallformerna hos nu levande folk från hela världen visar, enligt Neves och Hubbe, att skallarna från Lagoa Santa överensstämmer överraskande väl med huvud- och ansiktsformen hos våra dagars urinvånare i Australien och Melanesien. Den sistnämnda regionen omfattar bland annat Nya Guinea och Salomonöarna.
Typiskt för dessa folk är att de har relativt smalt och långt kranium, framskjutande käkparti och relativt breda näsor.
Ingen släktskap
Dagens indianfolk har däremot relativt breda och korta kranier, föga framskjutande käkar och relativt höga och smala näsor. Morfologin ärvde de från sina förfäder från Sibirien som under istiden vandrade in i Amerika via det då torrlagda Berings sund.Det tycks med andra ord som om människorna i Lagoa Santa inte hade någon direkt släktskap med de människor som i dag betraktas som de amerikanska kontinenternas ursprungliga invånare.
Lagoa Santa är för övrigt inte den enda plats där de påträffats. Enstaka liknande fynd har faktiskt gjorts tidigare på vitt skilda platser i Syd- och Nordamerika, från Chile i söder till Florida i norr. Det är dock först med den nya studien som det står fullständigt klart att lämningarna representerar resterna efter ett distinkt folkslag.
Två olika folk
De verkar dessutom ha varit de första människorna som satte sin fot i Nya världen. Åldern på skallarna är generellt högre än de äldsta lämningarna efter människor som otvivelaktigt hör till indianlinjen.Hur hänger detta samman? Enligt Walter Neves och Mark Hubbe är den enda rimliga tolkningen att två olika folkslag koloniserade de amerikanska kontinenterna under istidens slutskede. Det folk som människorna vid Lagoa Santa tillhörde verkar ha anlänt först.
Detta skulle förklara vissa kontroversiella fynd från Sydamerika som länge diskuterats bland forskarna, bland annat en lägerplats i Chile med den anmärkningsvärt höga åldern av 32 000 år. Lämningarna från platsen har inga gemensamma kulturella drag med de yngre lämningar efter den så kallade Clovis-kulturen som hittats i stort antal i bland annat USA.
Spårlöst borta
Det kan alltså ha varit så att människor med melanesiskt ursprung kom till Amerika redan för drygt 32 000 år sedan. Troligen gick denna tidiga invandringsvåg - precis som de senare - via Berings sund. På den tiden fanns nämligen folk med liknande skallform i nordöstra Asien.Betydligt senare, möjligen så sent som för bara 12 000 år sedan, anlände de sibiriska jägare som skulle ge upphov till alla indianfolk på västra halvklotet. Vad som hände vid mötet mellan de båda folken är höljt i dunkel och Neves och Hubbe avstår helt från spekulationer. Det enda som tycks stå klart är att människorna med melanesiskt utseende - de allra första amerikanerna - försvann utan att lämna några tydliga spår efter sig.