Hotet från insidan

Vad vore en journalist utan sina läsare? Ingenting, förstås. Därför är det alltid lika kul när det droppar in brev från läsarna, oavsett om de är prydligt handskrivna på papper eller hastigt nedknackade i digitalt format. Och oavsett om de är ilskna och arga eller vänliga och påhejande.

Så länge det jag skriver engagerar är jag nöjd.

En intressant iakttagelse är att de vänliga raderna oftast är skrivna för hand medan de mera argsinta kommer den digitala vägen. Det bekräftar väl tesen att internet ibland är lite snabbare än tanken. Den som skriver ett vanligt brev hinner tänka både en och två gånger innan det är dags att gå till brevlådan.

Jag har en bekant som jag med jämna mellanrum får skjuts av in till stan och som nästan alltid har hopknycklade kuvert och papper drällandes både på golvet och i dörrfacken. Han har över huvud taget väldigt skräpigt i sin bil och jag har ibland lite skämtsamt upplyst honom om att det inte är varje dag man färdas i en soptunna i 100 km/t. Och då brukar han ursäkta sig med att det är gamla brev som ligger spridda i bilen och som han varit på väg in till stan för att posta - men sedan ångrat sig innan han kommit fram till lådan. Det är brev till insändarspalter, till kommunpolitiker, till lokaltidningens journalister och så vidare.

Han har nämligen åsikter om det mesta och har numera gott om tid som pensionär. Dessutom har han alltid haft ett brinnande intresse av att skriva.

Men han har aldrig skaffat sig en dator, och kommer nog heller aldrig att göra det.

Och tur är väl det. För då hade alla de där breven som nu fyller hans bil förmodligen blivit skickade. Eller kanske är det synd att de inte kom iväg? Karlen är ju rätt klok och kan dessutom konsten att formulera sig.

Apropå brev och skräpiga bilar så fick jag förresten häromdagen ett digitalt sådant, ett mejl alltså, från en läsare som inte kan begripa hur vanligtvis ordningsamma människor kan ha det så skräpigt i sina bilar. Även när man erbjuder andra att åka med. "Vi skulle ju aldrig bjuda hem folk till en bostadsmiljö full av grus, smutsiga stolar och golvet fullt av kolapapper..."

Nej, knappast. Men så länge det bara är kolapapper och kasserade brev som ligger och skräpar kan det väl gå för sig men dessvärre är det ju ibland också tomflaskor, tomburkar, verktyg och annat mera "elakt" bråte. Bråte som flyger som projektiler i bilen vid en olycka.

Det händer faktiskt att bilister, som tack vare bälten och krockkuddar klarar själva kollisionen, i stället blir ihjälslagna av kringflygande prylar inuti bilen.

Självklart.