På Irland gröpte man ur kålrötter för att få lyktor. När delar av Irlands befolkning emigrerade till Amerika tog man med traditionen, även om kålrötterna byttes ut mot pumpor i det nya landet. Lyktorna utformades som otäcka huvuden, allt för att skrämma onda andar på flykten. I släptåg på allt hokus pokus följde en mängd lekar som alla gick ut på att spöka och skrämma sin omgivning.
Så mycket mer har egentligen inte hänt. Och, ska man vara ärlig, känns det riktigt skönt med en helg mitt i höstrusket. Alldeles oavsett om det är religiösa, gamla hedniska riter eller mer världsliga marknadskrafter som håller i taktpinnen.
Höstsmaker
Oxfilemedaljonger med krämig paprikagräddsås är mat som alla kan laga. Det dyra köttet kompenseras av att tillbehören är överkomliga. Paprikor i olika färger kan man få billigt så här på hösten. Med vass kniv kan de formas till de mest hiskeliga monster att pryda bordet med om man vill haka på spöktrendenAtt steka medaljonger, det vill säga skivat kött, är bra om man vet att de flesta vill ha genomstekt kött. Är sällskapet mer "blodtörstigt" kan man helsteka filen i cirka 20 minuter, efter att köttet först brynts.
Tung klassiker
Chateaubriand har fått sitt namn av den franske statsmannen och skriftställaren Francois Rene de Chateaubriand som levde för ett par hundra år sedan. Kötträtten chateaubriand består i princip av helstekt oxfile som serveras med enkla tillbehör. Här handlar det i första hand om att äta kött.Enligt rättens skapare ska man skära ut det tjockaste mittpartiet på oxfilen. Köttet kryddas enbart med salt och peppar innan det bryns runt om i het panna och eftersteks i ugn. Stektiden ska inte vara längre än att köttet fortfarande är ordentligt rött mot mitten. En chateaubriand kan bara inte serveras genomstekt. Då blir festrätten en stor, torr köttbit som knappast gör någon glad.
Även om Chateaubriand själv föredrog att vräka i sig köttet endast med klippt krasse, smör och bakad potatis bör man nog välja en god sås till denna kraftiga rätt.
Och eftersom det finns en speciell chateaubriandsås är den snudd på självskriven.
Originalsåsen ska egentligen göras på massvis av smör. Det ger en krämliknande smörsås vilket kanske uppskattades förr men knappast numer när vi lärt oss jaga kalorier både här och där. Det får med andra ord bli en chateaubriandsås light.