Det finns sex huvudrollfigurer men ingen heter Bob Dylan. En är poeten Arthur Rimbaud, en är Billy the Kid, en spelas av Cate Blanchett. Man hör hans musik, men Dylan är inte där. Han är inte ens i biosalongen. Bob Dylan har, påstår regissören Todd Haynes, inte ens sett filmen.
- Inte vad jag vet, men han har haft fullt upp med sin turne. Och han var inte alls inblandad i filmarbetet. Han ville inte. Inte jag heller, säger Haynes.
Däremot gav Dylan, en man som annars sagt nej till i stort sett allt under 40 år, Todd Haynes tillstånd att använda hans musik i filmen, en förutsättning för att den blev gjord.
- Jag tror att han sa ja för att min film inte är en traditionell kändisbiografi. Mitt sätt att närma mig ämnet, att inte låta honom spelas av en enda person, stämde nog med Dylans egen bild av sig själv och sitt verk.
- Jag är ingen typisk kalenderbitare som jämför låtlistor från olika spelningar. Under 20 år, från universitetet tills jag var nästan 40, lyssnade jag inte på Dylan alls. Sedan återupptäckte jag honom, och det gick djupt.
- Men när "I’m not there" fick produktionsbeslut blev filmen bara jobb, även om det var det bästa jobb man kan ha. Jag kände mig mer som en forskare än som ett fan.
Filmen har fått stor uppmärksamhet av flera skäl, bland annat för att den gav Heath Ledger en av hans allra sista roller.
Men framför allt för att Cate Blanchett spelar Dylan under hans kanske mest kontroversiella period, när han först chockade glasögonen av det amerikanska folkmusiketablissemanget genom att spela elektriskt på Newportfestivalen 1965, därefter turnerade i Storbritannien och träffade både swinging London och aristokratin som ett ägg i en fläkt.
- Det fanns något androgynt över honom då som vi glömt bort. Iden att använda en kvinna i den rollen fanns från början.
Hemligheten med Dylan kan vara, säger Todd Haynes, att det inte finns någon hemlighet.
- Folk blir frustrerade när de inte kan ge någon ett enda berättarperspektiv. Dylan har gjort det extra svårt. Folk förbiser vad han är: en låtskrivare. Han är sin musik och sitt arbete, precis som Shakespeare. Men Bob Dylan blir jagad av media och världen av de minst intressanta anledningarna, det vill säga inte hans arbete.
- Yeah! Men det finns inget naturligt sätt att träffa honom nu, jag kunde ha gjort det under de sju år jag arbetade med filmen. Men det är okej. Jag är nöjd med att mitt namn numera kopplas till hans.