Går rakt in i själen
Film: Inga tårarPremiär: Bio 3:anMed: Per Graffman, Alexandra Rapaport, Mikael Persbrandt med fleraRegi: Håkan BjerkingSpeltid: 1 tim 26 minCensur: 7 årBetyg: PPPPEBIO
Med den frågan inleder fotografen Magnus (Per Graffman) ett sökande efter sitt eget förflutna, ett sökande som för honom allt längre nedför ett släktträd där nästan varje gren är rutten.
Magnus familj är en enda lång tradition av fäder som flyr, mödrar som lämnar bort sina barn, alkoholism, socialmyndigheter... Fosterbarn som får fosterbarn, misshandelsoffer som blir gärningsmän, en cirkel av svek.
Precis som Jesper Ganslandt i "Farväl Falkenberg" har regissören Håkan Bjerking riktat kameran mot sig själv och sin egen uppväxt. Men där Ganslandt är debutant är Bjerking en rutinerad hantverkare med lång meritlista; där Ganslandts film främst är estetiskt ögongodis är "Inga tårar" ett drama som går rätt in i själen, bäddar åt sig och stannar kvar.
Mest gripande är scenerna från Magnus egen barndom. Ni vet talesättet om den onda människan och den goda människans tystnad - här är pappa (Mikael Persbrandt) den onde medan mamma (Alexandra Rapaport) den goda som tiger. Pappa förvandlar fisketur till tortyr och mamma tar en cigg. Pappa bryter sonens nyckelben och mamma har inget annat att säga än "Ge honom inga tårar".
Pappa straffar Magnus genom att klättra upp med honom i ett högt träd, lämna honom där och ta bort stegen. Mamma tittar på genom fönstret - bekymrat kanske, men mest som om det var ett bättre liv hon spanade efter och som om hon i stället för att önska befrielse åt sonen önskade att hon för sin egen skull hade fattat bättre beslut för femton år sedan.
"Inga tårar" är ingen perfekt film, däremot ett bevis för att inget är så dramatiskt som vardagsdramatik. Den spänning som uppstår mellan människor som älskar och har älskat varandra är mer gastkramande än avfyrandet av all lösplugg i Hollywood.
En dikt av Philip Larkin börjar "They fuck you up, your mum and dad. They may not mean to, but they do". Den hade kunnat stå som tema för "Inga tårar". Jag önskar att den vuxenpublik som föll så handlöst för "Såsom i himmelen" hittar hit.
Så jobbar vi med nyheter