Fartdårar

Regeringen säger via infrastrukturminister Ulrica Messing nej till fler fartgränser än de vi redan har. Därmed stoppar hon Vägverkets planer på att införa ytterligare fem nivåer, vilket skulle ha resulterat i att svenska vägar fått hastighetsgränser med bara tio kilometers intervall. Alltså 30, 40, 50, 60, 70, 80, 90, 100, 110 och 120 km/t.

Ett klokt beslut. Men det fanns faktiskt ett ännu klokare som hon borde ha valt ...

Om jag förstått alla turer i det här ärendet rätt, så började det med ett förslag på att anpassa de svenska hastighetsgränserna till övriga Europa, där majoriteten har 40, 60, 80, 100 och 120 km/t.

Men så insåg någon räknenisse att det skulle bli väldigt kostsamt att plocka ner och kassera alla de hastighetsskyltar som idag är spridda över landet. Slöseri, helt enkelt.

Bättre då att låta de gamla skyltarna stå kvar och komplettera dem med de nya EU-skyltarna. Visserligen skulle väl bilisterna knappast se själva vägen bakom alla hastighetsskyltar men vilken härlig och inkomstbringande röra det skulle bli. Ingen skulle ju kunna hålla reda på vilken hastighet som verkligen gäller på den sträcka man just befinner sig och polisens fartkontroller skulle bli rena rama sedelpressarna.

Så Vägverkets förslag till regeringen blev alltså att Sverige skulle begåvas med fem nya fartgränser utöver de fem vi redan har. Bakom förslaget stod också trafiksäkerhetsorganisationen NTF.

Snacka om fartdårar.

På Vägverket var man tydligen så övertygade om att förslaget skulle gå igenom att man redan var på väg att etablera vägsträckor med 40 och 60 km/t, när Ulrica Messing plötsligt sade nej.

Jag tycker Ulrica Messings beslut är klokt. Tio olika hastighetsgränser på våra vägar är förstås rena snurren. Trafikanterna har redan i dag svårt att hålla reda på vilka hastighetsregler som gäller, inte minst när gator och vägar dessutom kantas av andra budskap som man är tvungen att vara observant på. På samma stolpe kan det som bekant också sitta en bunt förbudsskyltar, varningsskyltar och tilläggstavlor. Sanningen är ju att vi redan har på tok för mycket skyltar utefter vägarna som det ibland är rent omänskligt att hinna ta till sig.

Men Ulrica Messing hade kunnat ta ett ännu klokare beslut, baserat på det ursprungliga förslaget. De svenska hastighetsgränserna skulle ha bytts ut mot EU-gränserna: 40 i stället för 50 i städerna, 60 i stället för 70 som bashastighet, 80 i stället för 90 på de större vägarna och 100 i stället för 110 på motorväg. Och sen tillåta 120 km/t på de allra bästa motorvägarna.

Jag gissar att det kostade för mycket. Trots att all expertis är överens om att det skulle rädda liv.