Färden går hemåt - och sedan söderut
dyiga bottnen. Denna gång går det bättre och det finns fortfarande en meter till godo under Feelgoods köl som sticker nästan två meter djupt, när vi förtöjer långskepps närmast land. Vid det gamla rökeriet stöter jag på två bekanta ansikten, Linnea och Andrea från Hortlaxskolan som firar sommarlov vid Linneas stuga precis ovanför gästbryggan. Tea blir glad över nyfunna badkompisar och glada skratt hörs snart över den lugna viken. Finns det överhuvudtaget något bättre sätt att illustrera begreppet sommarlov än badande barn på en solig brygga?
Dagen efter besöker vi ytterligare en Pitefamilj som varje år tillbringar somrarna vid Skatan. Gunhild och Per-Olof Åhl bjuder på kaffe i sitt eget paradis och vi får tillfälle att läsa färska Pitetidningar. "Har det hänt nå’t skit där hemma sista tiden? "Njae, kanske inte ... som vanligt ungefär". Per-Olof hade i sedvanlig ordning seglat ned familjens motorbåt Gunhild från Piteå till Skatan samtidigt som mig, och det visade sig att vi åkt om varandra strax norr om Härnösand. Någon ankrade tillfälligt i en vik samtidigt som en annan tog sovmorgon när det regnade och blåste som värst. Undrar förresten hur många gånger P-O gjort den där resan?
Vi vänder norrut igen, kryssar lugnt innanför sjörapporternas Brämön och lämnar så småningom båten i Sundsvall för att åka hem och fira midsommar på
Mosesholmen. Att lämna Feelgood på annan ort är inget jag direkt gillar, men en seglarkompis på orten lånar ut sin båtplats och lovar att hålla ett öga på henne medan vi är hemma, eller skall jag säga borta? Att fira midsommar vid Haraholmsfjärden i hjärtat av Piteå skärgård, är en tradition inom familjen allt sedan farfar Henrik byggde sin första stuga där på 1920-talet. Det kommer släkt och vänner, ibland många ibland bara några få, men det är alltid lika trevligt och på bordet står surströmmingen och sprider sitt gemyt. Vi är inte med varje år men nu var det ett tag sedan sist så det känns helt ok att åka hem några dagar. Hemfärden passar även bra då Tea skall mönstra av och ansluta till Sjösportlägret på Svinöra, som nästan lika traditionsenligt infaller sista veckan i juni.
I skrivande stund är dock midsommarfirandet över, både Tea och storasyster Märta är på Svinöra och min sjösäcken ligger åter packad och klar i hallen. I afton klättrar jag ombord på en fullastad långtradare, trycker ned kepsen i pannan och matar in en Hank Williams-skiva i "truckens"
musikanläggning. Kanske åker munspelet fram när vi sent
i kväll passerar över Höga
kusten-bron och ser solen går ned bakom bergen samtidigt som Nille Grankvist bakom ratten växlar ned, trycker till med högerfoten och låter gaspedalen möta det dammiga golvet.
"Well, if that ain´t country, you can kiss my a …"
Ohoj!
Så jobbar vi med nyheter