En skärgårdshamn vid Södertälje

Att lotsas genom delar av Stockholms skärgård betyder att Sanna och jag äntligen begriper vad lotsens radiokommunikation handlar om. Bothniaborg måste göra en sväng och backa in mot en av sydhamnens tre kajplatser med Ro-Ro-ramper, samma som alltid.

Södertälje är en förhållandevis liten hamn, men den växer så det knakar i yta, omsättning och varuvärden. Mest växer containerhanteringen: 34 procent det senaste halvåret. Nästa år byggs hamnen ut, både kajen och järnvägsspåret ska förlängas. Sjöfartsverket planerar att satsa 50 miljoner kronor på att göra hamnen mera djupgående så att det blir möjligt att ta emot större
oljefartyg än vad som nu är möjligt.

Att lasta i containrar blir allt vanligare, eftersom det är billigare. Det är också förknippat med fler risker, eftersom ingen utom den som lastar har fullständig kontroll på stuvningen inne i containrarna.

Kommunernas internationella miljöorganisation, KIMO, anser att stora, snabba containerfartyg är en miljörisk. Genom internationell standardisering av transportcontainrarnas dimensioner, hållfasthet och inre lastsäkring, hoppas branschen kunna påverka olycksrisken positivt. Men i februari i år tappade ett fartyg 58 containrar utanför Nederländernas kust och i maj exploderade en container på ett fartyg. All nedskräpning - från vardagsdumpning till stora oljeolyckor - får respektive kustkommun betala städningen för.

Stora varuvärden

I likhet med alla svenska hamnar ägs Södertälje hamn av kommunen. På kontinenten brukar endast marken ägas kommunalt, medan privata stuveribolag driver verksamheten. Till skillnad från Haraholmen och andra hamnar från Gävle och norrut som nästan uteslutande sysslar med export, är Södertälje till 97 procent en importhamn. Huvudsakligen anländer gods från Kina och Indien och hit kommer också Mercedes hela import till Sverige, bland annat.

- Alla skepp som kommer lossar gods och går tomma härifrån. Räknat i antal ton vi hanterar är vi en liten hamn, men stor när det gäller varuvärde, säger agenten Erik Froste.

Det är på grund av det sistnämnda som hela hamnområdet har omgärdats med elstängsel. Såväl personbilarna som deras utrustning var alltför attraktivt stöldgods, men nu har stölderna nästan upphört.

Ska bli djupare

Erik Froste gick i land för 13 år sedan, efter att ha varit sjökapten i tio år. Han har varit anställd på Smurfit Kappa och känner väl till Piteå. Sedan årsskiftet arbetar han som konsult och säger att det var hans ide att Södertälje skulle ingå i Bothniaborgs och Balticborgs linje och lossa personbilar här.

Enligt Erik Froste är hamnens geografiska läge tre mil från Stockholm, med en motorväg alldeles intill och stora distributionsföretag inom 15 mils radie, hamnens bästa tillgång. Det pågår diskussioner i transportkretsar om att flytta hit godstrafiken från Stockhholms hamn, som då skulle bli enbart en färje- och kryssningshamn.

- Populärt här men inte i Stockholm, sammanfattar han.

Bilvana

Till Södertälje importeras för närvarande 80000 personbilar varje år. I väntan på ett parkeringshus är hamnen utrustad med ett högtalarsystem där sjöfåglars varningsrop ljuder med jämna mellanrum, för att inte levande fåglar ska flyga över de skinande nya bilarna och skita ner dem. Det är bara en av hamnarbetarna som klarar av att starta och köra de stora fordon som ska lossas från Bothniaborg. Det verkar som om de som kommer enbart hade väntat sig personbilar som de är vana vid. Bothniaborgs besättning noterar detta med viss uppgivenhet.