En olöslig film-kod
Film: Da Vinci-kodenOriginaltitel: The Da Vinci codeSverigepremiär: Bio 3:an 19 april 2006Med: Tom Hanks, Audreu Tautou, Ian McKellen med fleraRegi: Ron HowardSpeltid: 2 tim 29 minCensur: 11 årBetyg:PPE BIO
Om du är inte en av de fem svenskar som missat boken behöver du inte se filmen. Man skulle till och med kunna säga att du inte bör se filmen. För då är risken stor att du sitter som jag, majestätiskt uttråkad, och bara bockar av scenerna från boken en efter en och undrar när det ska ta slut.
Boken "Da Vinci-koden" blev en sådan monumental succe för att alla ville veta hemligheten. En hemlighet som alla vet är ingen hemlighet längre utan bara en historia - och dessutom en historia som du redan hört. Filmen känns som att se en fotbollsmatch i repris på tv två timmar efter att du sett den live; om du har sympatier för något av lagen (de med tagelskjorta eller de med kostym) är det inte olidligt, men du får sannerligen lust att snabbspola rätt ofta.
Men, invänder du, "Sagan om ringen" funkade ju. Ja, den funkade för att där lyckades regissören visa oss en helt ny värld. Ron Howard, mannen bakom "Da Vinci"-koden, visar oss Tom Hanks. Och Paris, men där har vi förmodligen redan varit, till skillnad från i "Ringens" Midgård.
"Da Vinci-kodens" Gollum heter, som vi alla vet, Silas och är ond munk. Han spelas av Paul Bettany, och så fort han är i bild lever filmen upp en smula genom känslan av obestämt hot. Det märker inte Howard, som i stället snabbt klipper över till hjälteparet Tom Hanks och Audrey Tautou som efter fem sekunders betänketid säger "vänta nu... Picards tredje sifferserie! Det måste betyda att det finns en ledtråd under morötterna i Jacques Chiracs systersons köksrabatt!"
Projektet att filma "Da Vinci-koden" är nog en olöslig kod. Jag kan se två möjliga tillvägagångssätt. Det ena vore att vänta i femton år tills den smarta intrigen fallit i större glömska hos publiken. Det andra att ge hela klabbet till någon outsider av typen manusförfattaren Charlie Kaufman ("Eternal sunshine...", "Adaptation") Han hade kunnat tillföra något unikt i stället för att, som Ron Howard, närma sig projektet i djup vördnad och skräck för att förlora en enda potentiell intäktsdollar.
Så jobbar vi med nyheter