Karriären har gått från pop- och rock under 1980-talet till katter och hundar i dag. Eivor Rasehorn är nybliven valpägare till en kavat schnauzer, så just nu handlar mycket om valpträning i alla former. Lilla Eddizon ska inte bara lära sig kissa och bajsa utomhus utan behöver också lära sig att inte vara rädd för fyrverkerier eller kamerablixtar och att bli "kattsäker". Han måste kunna umgås problemfritt med alla de katter och hundar som ständigt kommer och går i Eivors studio.
Redan vid tolv veckors ålder tränar de på att lyssna på cd-skivor med läskiga fyrverkeriljud och varannan dag får "Addi" agera fotomodell i studion för att vänja sig vid blixtrandet.
Bästa assistenten
- Min förra hund Stella var också den bästa fotoassistent jag kunde ha, berättar Eivor Rasehorn och visar en av de många bilder som förevigat blandrasen Stellas femton år och två månader på jorden.- Stella hjälpte mig ofta att få fram rätt uttryck hos katter. Hon var en helt fantastisk hjälp på det sättet.
Stella var också med i fotostudion när Eivor plåtade rockgrupper som Europe och
Roxette på 1980-talet, och slutligen den som fick Eivor att övergå från musikvärlden till husdjuren.
- Jag arbetar med min hobby, och är lika intresserad av djur som av foto. Det är fantastiskt roligt men det innebär också en risk att bränna ut sig eftersom det är så roligt att man har svårt att sätta stopp.
Fångar kroppsspråket
Att fånga djurens rika kroppsspråk är Eivor Rasehorns specialitet. För henne är djurens uttryck fångat i exakt rätt ögonblick den största utmaningen. Därför är hon också flitigt använd i djurböcker i ämnet av till exempel hundpsykologen Anders Hallgren. Och att vänta på rätt ögonblick kan ta tid.Tålamodsprövande
- Man måste ha tålamod när man ska fotografera djur. Speciellt katter går inte alls att styra. Dem fotograferar man på deras egna villkor. Men man kan ha god hjälp av en hund för att få fram kattens mimik.Enligt Eivor är olika individer också olika bra fotomodeller, och hon håller sig med ett stort kontaktnät av hund- och kattägare som kan ställa upp för fotografering.
- Bilder blir det alltid, men de där riktigt bra bilderna dyker bara upp som en bonus.
Även ett visst mått oräddhet krävs för att krypa nära en varg som visar tänderna eller fånga de första blixtrande sekunderna av ett hundslagsmål.
- Jag är inte rädd för djur, säger hon krasst. Och avslöjar i nästa mening att högsta drömmen just nu är att fota dingohundar. En dröm som säkert blir sann inom en inte allt för avlägsen framtid.