"Dreamgirls" har svårt hitta balansen
Film: DreamgirlsPremiär: 16 februari 2007Med: Jamie Foxx, Beyoncè Knowles, Eddie Murphy med fleraRegi: Bill CondonSpeltid: 2 tim 10 minCensur: BarntillåtenBetyg: PPPE BIO
Sju Oscarsnomineringar blev resultatet. Men inte för bästa film. Synd att det inte finns någon kategori för smaskigaste prinsesstårta.
Men är det bra? Njaaa... "Dreamgirls" har svårt att hitta balansen mellan historieskrivning och soulparty. Dramaturgin är ibland alldeles för enkel: "Vi är svarta, vi är starka, nu ska vi göra hits, hey!" Hur allt plötsligt föll på plats för Berry Gordy och The Supremes, hur världen la sig som en heltäckningsmatta för deras fötter, blir aldrig klarlagt.
Å andra sidan måste man ju inte veta exakt varför marsipanen på den där tårtan är grön.
Trots att filmen inte gör anspråk på att berätta en sann historia har röster redan höjts för att "Dreamgirls" ger en för elak bild av Motown i allmänhet och Gordy i synnerhet. Och visst, i Jamie Foxx ("Ray") gestalt blir Gordy en man som bygger sina drömmar på andra människors liv. När de vill kliva ut ur drömmen riskerar han att vakna. Det accepterar han inte. Han stoppar dem till varje pris.
I likhet med "Ray" och "Walk the line", men till skillnad från "Chicago", bör du gilla musiken för att gilla filmen. Har du dessutom rudimentära kunskaper om historien bakom Supremes och Diana Ross - och kan skratta åt Jackson 5-referenserna - kommer du gilla den ännu mer.
Slutligen en stor, blöt puss till filmens svenska översättare. Jag har väntat i tjugo år på att någon ska göra fria översättningar av låttexter och gå ifrån den bisarra traditionen att de ska rimma på svenska.
Så jobbar vi med nyheter