Ett 40-tal hemlösa katter firar advent på Kattstallet i Stockholm. Där, bland jamande katter och en ganska kväljande lukt av kattlådor och rengöringsmedel, träffar vi Kerstin Malm, nyligen utsedd till Djurens Hjälte 2007 av försäkringsbolaget Agria.
Men trots den fina utmärkelsen verkar hon mest vara förbannad.
- Klart att man blir glad när någon ser ens arbete. Men jag är inte nöjd ännu. Det händer för lite med djurskyddet i Sverige, säger hon medan hon visar oss runt i det katthem som drivs till största del av ideella krafter.
- Många av de här katterna har ju ägare, eller har i alla fall haft det. Om de bara varit id-märkta hade polisen enkelt kunna ringa upp ägaren. Det skulle inte behöva vara så här, säger Kerstin.
Kerstin Malm sitter i styrelsen för den ideella organisation som driver Kattstallet och har kämpat för de hemlösa katterna på olika sätt i över trettio år. Hon tycker att det går för långsamt.
- Lagarna är för tandlösa och politikerna tar inget ansvar för problemet med lösdrivande katter. Så på sätt och vis gör vi oss själva en björntjänst, alla vi som arbetar med katthem. Vi löser problemet gratis åt kommunerna, säger hon.
- Om man blev tvungen att id-märka och registrera alla katter skulle kattens status höjas, och fler skulle välja att kastrera sina katter.
- I dag menar politikerna att en lag om id-märkning är ett för stort ingrepp i den personliga integriteten. De vill alltså skydda alla dem som vill fortsätta att släppa ut sina katter i skogen när de tröttnat på dem, trots att det räknas som djurplågeri som i sin tur är ett straffbart brott i vårt land, säger hon.
Kerstin Malm vet, hon är polis till vardags och arbetar även där för att lyfta fram frågor som rör sällskapsdjuren.