Disney-kyckling knuffade ner Carrey från toppen
Titel: Walk the linePremiär: 3 februari 2005Med: Joaquin Phoenix, Reese Witherspoon, Ginnifer Goodwin med fleraRegi: James MangoldSpeltid: 2 tim 16 minCensur: 7 årBetyg:PPPE BIO
Om resten av filmen levt upp till sitt intro hade jag fortfarande suttit kvar och sett den, för fyrtionde gången. Nu blir det nog bara en.
"Walk the line" fick fem Oscarsnomineringar. Om det funnits en för mest typiska biografifilm hade det blivit sex. För den här filmen om Johnny Cashs liv följer mallen till punkt och pricka; bäst beskrivs den som en vit "Ray".
Som alla biografier tar "Walk the line" avstamp i det fattiga föräldrahemmet där fotogenlampan brinner, pappa är trött igen och man kan höra de halta lössen hoppa i väggen. Sedan vidgas perspektivet och man hamnar i de amerikanska sydstater där den svarte Ray Charles levde under konstant dödshot men som den vite Johnny Cash får att framstå som en liten bit himmel, tonsatt av gemensamma 50-talskonserter med Elvis, Jerry Lee Lewis och Roy Orbison.
Sedan blir det problem. Det finns många aspekter av Johnny Cashs liv att sätta kameran på: hans uppväxt, relationen till pappan (som att bli uppfostrad av Mårran), missbruket, religionen, hans betydelse för de kristnaste, skjutgladaste människorna under solen, bara att välja.
Regissören James Mangold ("Cop land") väljer hans relation till hustrun June Carter Cash. Det ger Reese Witherspoon hennes livs roll, men för oss i publiken är valet fel.
Så vi sitter där och tittar på när Hollywood skickligt spelar ut sina Oscarskort ett efter ett, vi sitter där och undrar vem Johnny Cash egentligen var, vilken film det här egentligen hade kunnat bli.
Men basgången glömmer vi aldrig.
Så jobbar vi med nyheter