De kör ihjäl en vision
Från trafiksäkerhetsdirektörer, trafiksäkerhetsorganisationer, forskare, läkare och andra experter på trafikolyckor och trafikskador tjatas det ständigt om att vi som konsumenter inte ska köpa en bil som fått färre än fyra stjärnor i EuroNCAP:s krocktest, inte har krockkuddar, inte har bälten på alla platser, inte har låsningsfria bromsar, inte har antisladdsystem ...
För det är just de allt säkrare bilarna som håller nere dödstalen i trafiken, trots att det säljs allt fler bilar och vi också kör allt mera bil.
En motorcykel skulle däremot inte få en enda stjärna i ett sådant här krocktest där man smäller fordonet rätt in i en barriär i 64 km/t. Förmodligen skulle det inte ens vara värt att offra en krockdocka. Ingen hjälm och inga skyddskläder i världen kan rädda en motorcyklist som i den farten slungas mot en bil, ett träd, en lyktstolpe eller ett vägräcke.
Preliminära siffror säger att 15 motorcyklister kört ihjäl sig på svenska vägar sedan årsskiftet. Gissningsvis blir det någon till innan de här raderna kommer i tryck. Och då har ju de varma sommarmånaderna bara börjat. I fjol omkom 53 personer i motorcykelolyckor - fortsätter olyckskurvan uppåt i samma takt som hittills så blir det ännu fler i år.
Ställer man den siffran, säg 60, i relation till det totala antalet trafikdödade i år, som kanske hamnar kring 450, så svarar alltså motorcyklisterna för ungefär 13 procent av dödsoffren. Trots att de bara utför någon enstaka procent av trafikarbetet. Motorcyklisterna är alltså kraftigt överrepresenterade i dödsstatistiken. Dessutom ska man ju komma ihåg att nästan alla resor på motorcykel är rena nöjeskörningarna. Nyttotrafiken på två hjul är synnerligen marginell. Räknar vi så in alla EU-mopeder, där majoriteten enligt polisen går så fort att de rent juridiskt ska klassas som motorcyklar, så blir resultatet av det här nöjet än mer dystert. Och även om vi har rätt att unna oss nöjen här i livet så måste vi förstås fråga oss vad det nöjet får kosta. Får det rent av kosta oss livet?
Frågan är hur länge det här kan få fortsätta? Om vi nu menar allvar med nollvisionen. Men det känns som om ingen vill ta i den här frågan ens med tång.
Fast om nu försäljningen av motordrivna tvåhjulingar fortsätter att öka i samma takt som hittills, vilket allt tyder på, så kommer våra politiker och beslutsfattare helt enkelt att tvingas ut på banan. Tvingas ta obekväma beslut till följd av en obekväm sanning.
Så jobbar vi med nyheter