Dagen då vi målade om alla älgar

Övriga2007-09-06 00:00
Det har alltså gått 40 år sedan vi bytte från vänster till höger sida av vägen. Samtidigt lärde sig svenska folket att stava till "trafiksäkerhet".

Jag minns det som i går. Den som inte var med kan nog inte ens ana vilken revolution det var. Bara att byta ut 360 000 vägmärken. Man fick ju exempelvis måla om alla älgar! De på varningsskyltarna, alltså. Så att de sprang åt andra hållet.

Den dagen, den 3 september 1967, försvann också den fria farten från svenska vägar. För innan högertrafikomläggningen fick man faktiskt köra hur fort man ville utanför tättbebyggt samhälle. Om det inte var skyltat med någon hastighet. Massmedia från hela världen följde den historiska förflyttningen från vänster till höger och alla förväntade sig ett enormt blodbad. I spetsen för hela operationen stod dåvarande kommunikationsministern Olof Palme.

Det fanns drygt två miljoner bilar i Sverige vid den här tidpunkten och året innan omläggningen hade över 1 300 personer omkommit på landets gator och vägar.

Men blodbadet uteblev. Tvärtom dog 236 färre det året. Fast dödsolyckorna ökade igen ett par år efter omläggningen men kom dock aldrig upp i de höga tal som innan.

I dag rullar mer än dubbelt så många bilar på våra vägar, 4,7 miljoner, men dödstalen är "bara" en tredjedel av vad de var innan vi bytte sida.

Nu var det förstås inte det faktum att vi började köra på höger sida av vägen i stället för vänster sida som ledde till dessa trafiksäkerhetsmässiga framgångar. Bortsett från att omkörningarna blev lite säkrare eftersom vi med ens fick ratten på "rätt" sida (vi var nämligen det enda landet i världen med vänstertrafik som körde med vänsterstyrda bilar). Nej, det var främst det enorma kampanjarbetet som gav resultat. Hela nationen blev trafiksäkerhetsmedveten nära nog över en natt.

Radio, tv och alla andra media deltog i vad som borde betraktas som den svenska historiens mest omfattande folkbildningsarbete. Sverige kom att bli ett föregångsland i ämnet trafiksäkerhet.

Ändå är vi i dag långt ifrån nöjda. Just i år var ju målet att inte överskrida 270 döda. I stället pekar dödskurvan nu uppåt igen. Kanske för att alla de som var med och fick den här folkbildningen för 40 år sedan snart är i minoritet på våra vägar? Att vi skulle byta sida igen är förstås uteslutet men det finns ju ingenting som hindrar oss från ännu en nationell trafiksäkerhetskampanj. Skulle väl då möjligen vara att det i dag inte tycks finnas någon politisk vilja...

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om