Varje dag lagar Jose Livramento Cabral två olika sorters frukostar, luncher och middagar, vilket också är en förklaring till uppdelningen i två mässer.
- Filippinerna tycker att mat utan ris inte är någon måltid. De vill ha ris även till frukost och skulle klaga om de var tvungna att äta något annat. Holländarna å sin sida skulle inte gilla att alltid äta ris. Därför lagar jag två olika rätter varje gång det är dags att äta, förklarar Jose Livramento Cabral som är holländsk medborgare med bakgrund i Kap Verde dit han tänker återvända när han blir pensionär.
Egen budget
- Själv äter jag mest som holländarna. Jag bor i Rotterdam och är van vid den maten, tillägger han.Jose Livramento Cabral fick sitt kockdiplom 1996 efter tre års utbildning i Holland. Han arbetade som skeppskock även före det. I 13 år har han arbetat för Wagenborg och sedan Bothniaborg togs i bruk för två år sedan, är han en av de tre kockar som avlöser varandra på båten. (Tre är det magiska talet för alla sysslor ombord.)
Kocken arbetar ensam med en bestämd budget att hålla sig till. I arbetsuppgifterna ingår allt från att hålla rent i köksregionerna till att beställa rätta mängder mat. Jose Livramento Cabral offrar ibland en del av sin fritid för att hinna med.
Flexibel
Trots att Jose Livramento Cabral arbetar i köket från 6.30 till 18.00 med ett uppehåll mellan 14.00 och 16.00, är det alltid skinande blankt och rent. Han blir irriterad om någon går dit på kvällen utan att plocka undan efter sig, men är alltid flexibel vad gäller mattider och har inget emot att få besök i köket.- På det här skeppet är köket välplanerat och det underlättar mycket. Köken är olika beroende på hur fartygen byggs, det är inte alltid de nyaste har de bästa, men här är till och med soptunnorna lätt åtkomliga.
Ser bara hamnarna
Jose Livramento Cabral säger att han klarat sig från arbetsskador, bortsett från allmän trötthet i ryggen ibland. Men det brukar gå över om han sätter sig ner en stund.- Efter 22 år med det här livet är det för sent att byta nu. Det är ett ensamt yrke, men jag är van.
- Eftersom jag måste plocka undan efter middagen hinner jag aldrig följa med de andra de gånger vi ligger i hamn så länge att vi kan gå i land.
- Ibland far jag iväg ensam lite senare, men under de tio år jag åkt till och från Haraholmen har jag aldrig varit in till Piteå, säger han.
Jose Livramento Cabral gillade inte skolan, därför tyckte han att det var en bra lösning att gå till sjöss.
- Min äldsta son som är 23 år är elektriker, min dotter studerar ekonomi och nioåringen går i grundskolan. Jag vill inte att han ska bli sjöman, en i familjen räcker!