Klockan är några minuter efter två på eftermiddagen när Toni Alldén promenerar in i sal ett i Örebro tingsrätt. Han är klädd i en mellanblå pikétröja och mörkblå byxor. Det har gått 3904 dagar sedan han hämtas in till förhör av polisens utredare i Gällivare misstänkt för mordet på Carolin Stenvall, och det svarta håret har i dag en grå ton.
Vid sin sida har Alldén Gunnar Falk. Advokaten företräder honom i processen gällande en omvandling av livstidsstraffet till ett tidsbestämt.
När Toni Alldén får chansen att berätta efter alla dessa år på anstalt, då ger han samma historia som tidigare. Hur han övertalas av jaktlaget i Mäntyvaara att börja jaga igen. Hur han trampar ner i ett dike och blöter ner sig. Hur allting går fel utanför stugan, och den abrupta hemfärden till Gällivare.
– På den resan mötte jag Carolin, och jag var nog lite irriterad. Allt det där hade inte hänt om jag inte hade mått dåligt, säger Toni Alldén som vid flera tillfällen får svårt att hålla tillbaka tårarna.
– Jag svängde in på parkeringen och såg jag inte om släpvagnen tog i henne. När hon kom fram till mig skällde hon, och jag knuffade. När jag sedan såg allt blod brast det för mig. Det slutade att fungera.
Men någon vidare förklaring till de fasansfulla händelserna i september 2008 ger Toni Alldén aldrig. Upprinnelsen till skotten vid rastplatsen söder om Hakkas presenterar han inte, eller heller varför Carolins kropp bränns och sedan flyttas.
När Gunnar Falk frågar Toni Alldén om det är något mer han vill berätta, uteblir svaret.
Hur känner du i dag för allt det hände, som skuld, ånger, skam och såna känslor?
– I dag får jag leva med det, utan att ta livet av mig. Fast det har varit jobbigt.
Efter åren på anstalterna Kumla, Gävle och i dag i Umeå, finns ett tydligt mål i livet, förklarar Toni Alldén.
– Jag ska ta pension. Men ärligt talat, jag ska nog ändå jobba halvtid. Jag kommer att bosätta mig norrut. Var vill jag inte säga här, men jag född för att vara i naturen.
Vid ett tillfälle under den dryga timmen långa förhandlingen skärper Toni Alldén tonläget, detta efter att kammaråklagare Cecilia Aronsson pekat på den varning som utdelats mot honom 2017.
Alldén förklarar också överraskande att han aldrig har haft problem med alkohol. Trots att polisutredningen visade att han en tid innan mordet konsumerade stora mängder öl, vin och sprit.
– Det var bara en kort period i mitt liv där jag trodde att det skulle hjälpa mig. Men det stjälpte mig i stället.
Svaret på Aronssons fråga, om det inte finns risk att Alldén återigen tar till alkohol när lugnet lägger sig över hans tillvaro som pensionär, blir korthugget:
– Har man bränt sig en gång, då aktar man sig.
Under förhandlingen uppger Alldén att också han genomgått en rad olika program och behandlingar. Den som har påverkat honom mest är ett så kallat försoningsprogram.
Det här är något som åklagaren vill veta mer om:
Vad skulle du försonas med?
Något tydligt svar får åklagaren inte.
Toni Alldén säger i stället:
– Jag fick berätta allt som hade hänt, och det var som en förlösning, om jag får säga det. Det var det bästa jag har gjort.
Men hela sanningen utelämnar Toni Alldén – precis som tidigare.
När förhandlingen avslutas yrkar Gunnar Falk att Toni Alldéns livstidsstraff ska omvandlas till ett tidsbestämt på 20 år.
Cecilia Aronsson anser att straffvärdet ligger betydligt högre än så och hänvisar till de enligt henne särskilt försvårande omständigheterna i målet.
Dom meddelas den 9 juli.