Under vardagar används lokalen till arbete med fordon och svetsning, men på söndagar förvandlas den till Teater Viljas egen teaterverkstad.
- Det här är vårt eget ställe. Även om vi inte har den bästa lokalen eller de bästa förutsättningarna kämpar vi och lyckas, säger Sofia Hedkvist, en av gruppens deltagare.
Flera av medlemmarna i Teater Vilja spelade i Regnbågsteatern fram till den dagen när deras ledare, dramapedagogen Eleonor Lundholm, sade upp sig från sin tjänst i protest mot kommunens besparingskrav.
- Vi kunde känna av besparingarna år för år. Mindre och mindre pengar i bidrag tillsammans med ökade kostnader för att iscensätta en pjäs gjorde att det blev svårare och svårare att genomföra en produktion, berättar Eleonor. Tidigare fanns det resurser för teaterns alla åldersgrupper att sätta upp en föreställning. I och med nedskärningarna försvann dessa möjligheter bit för bit - och det var något som inte jag kunde acceptera.
Friheten väger tyngst
Tillsammans med ungdomarna bildade Eleonor gruppen Teater Vilja, som nu är inne på sitt tredje år som fri teater. Från ide till färdig produkt är det gruppen själv som bestämmer.- Det är vi själva som har startat det här och jag är stolt över hur långt vi har kommit, säger Karin Harnesk-Söderlund och får medhåll av teaterkollegan Malin Åström:
- Vi kan göra nästan vad som helst! Det är bara fantasin som sätter gränser.
Och just fantasi råder det utan tvekan ingen brist på. Eleonor understryker dock teater Viljas ekonomiska situation och lokalfrågan som ett stundom huvudbry.
- Jag skulle vilja ha en fungerande teaterlokal att arbeta i. Vi saknar förutsättningar för att kunna bedriva teaterverksamhet rent rumsligt, men friheten överväger allt.
Lära för livet
En fråga om vad det nya teateråret ska innehålla riktas till gruppen. Till svar strömmar ord som självinsikt, utveckling och erfarenhet fram.- Vi jobbar med det som känns viktigt för oss att stå upp för, synliggöra och sätta ord på, berättar Eleonor och betonar människans behov av att utöka förståelsen för sig själv och sin omvärld.
Hela gruppen instämmer också i att teatern spelar en stor roll i deras liv.
- Det man lär sig här har man användning för resten av livet. Inte bara på scenen utan även som människa i vardagen, slår Malin fast.
- Teatern tar en över den tröskel man upplevt som en blockering - och resultatet blir att man vågar mer, menar Eleonor och får medhåll av gruppen.
Just nu håller gruppen på att spåna ideer och framställa ett eget manusmaterial som ska bli en färdig produktion till våren. Föreställningen ska även innehålla dans, musik och sång - det klassiska receptet för Teater Viljas produktioner.
- Det här blir ett spännande år, säger Cecilia Lomakka, ett av den fria teaterns senaste tillskott. Så länge det finns vilja finns det hur stora möjligheter som helst.