Sverige, Sverige, o underbara land

Våren är kommen på riktigt, får man hoppas i alla fall. Nu är dock påsklovet slut, så nu ska vi ta tag i dessa pestbärande nationella prov, prov som tydligen ska visa ens kunskaper inom givet ämne. Otroligt löjligt att ett enda prov ska kunna visa det. Sen säger vissa inom lärarkåren att proven inte påverkar betygen, men då är det väl onödigt att göra dem? Sen säger vissa att det påverkar ganska mycket, och då är det ändå dåligt, eftersom betygen inte borde påverkas av ett enda prov. Hur det än ligger till så är det inte bra.

Nu har allas vårt kära västerland gjort det igen. Återigen ställer USA starka krav på urananrikande länder, denna gången Iran. Allt hårdare krav ställs och hotet om militäraktion tycks öka. Återigen ska ännu ett krig utkämpas mot "världens och västvärldens fiender." De förenta staternas världspolispolitik har gjort det igen. Man kan tycka det är tämligen lustigt att det enda land som någonsin använt kärnvapen i väpnad konflikt är just USA, och nu far de runt som pesten och predikar som Jehovas. Enda skillnaden i liknelsen är den att om man inte vill lyssna på denna intelligenta imperialmakt så slår de helt sonika in dörren och rullar in med diverse pansartanks med hela det heliga underbara USA:s militärmakt i ryggen, precis som ett modernt korståg mot "de otrognas länder". Påven i Bushs skepnad, och hans diverse kardinaler denna gång i form av Storbritannien som alltför ofta slickar USA:s blodbestänkta fötter.

Och vårt kära fosterland Sverige då? Ja, vi ska självklart bevara vår så kallade neutralitet genom att inte våga öppna käften. Man skulle kunna likna Sverige vid en inspelning. Man har ett visst antal kanaler som man spelar in på. Alla länder liknas vid en kanal. Sen kan man helt enkelt tysta ner diverse kanaler genom att trycka på knappen "mute". Det synes som om Sveriges mute-knapp helt enkelt har fastnat. Sen kan vi tysta sitta här och vara helnöjda över att leva i ett land som inte har vågat öppna käften på 200 år. Som tur var har alla sina ljusa stunder, så även Sverige. En gång hade vi en frispråkig ledstjärna, en moralens talesman vid namn Olof Palme. Han vågade stå upp och kritisera övermakten (USA:s krig i Vietnam.) Sen kommer ironin. Den enda politiska röst som sagt något vettigt i det här landet går och blir skjuten av en halt knarkare. För att citera en viss seriefigur: "Ibland undrar man om man lever i ett land eller i ett skämt."