Svårigheterna för 80-talisterna

Så står du nu där, med barndomen snett bakom dig och kan varken lägga tak, sy gardiner eller reparera bilar. Någonstans måste ju någonting ha gått fel, det får man anta. I den för tiden rätta hetsen mot millimeterrättvis jämlikhet så klipper vi bort en del ändar och samlas alla i mitten. Det härliga mittens rike! Vi rationaliserar bort det som är fult, så fult för vår tid. Sysslor som alltid, som det brukar heta, har pekats ut åt ett kön, ska detta nu inte längre utföra och försöker någon ur det motsatta könet sig på biffen är det snudd på könsförräderi. Knepig sits. Från att någon kunde vad den kunde, till att alla borde kunna allt till att snart ingen kan någonting. Who to blame, who to blame? Någonstans har det gått fel.

Jag presenterar här min generation; generationen med tummen något närmare mitten på handen än brukligt. Lathetens och bekvämlighetens evolution har börjat. Känn hur tummen rör på sig! En samling lagom fint klädda, Trivial Persuit-allmänbildade individer som under press kan rabbla fler indie-popband än vad som fyller musikmagasinens uppslag men som tvingas ringa "någon" direkt det inte bara är att trycka on eller play på moderna världens livsförenklande maskiner. Någonstans börjar man höra de gamlas röster ur något dammigt hjärnarkiv. Röster som något barndomsromantiserande berättar om det hårda livet. Hur de klarade allt man fortfarande inte kan mycket tidigare. Allt var väl inte bättre förr, men de visste hur man använde händerna, sant.

Det är så främmande att apatin lägger sig, tomma blickar, gapande munnar. Kan vi inte mötas i mitten, vem spolar tillbaka? När någon så där Sverker Olofssonskt frågar "ska det vara så här, ska det verkligen vara så här?!" får de något långt vackert utlägg av min generation. Tomma blickar, gapande munnar. Men så länge pengarna rullar in kan vi alltid köpa billig arbetskraft i något land dit tummen mitt i handen-mentaliteten ännu inte kommit. Vi behöver inte åka långt. Sedan kan vi sitta runt fina bord och vara jämlika och okunniga och förkasta hur fel allting är.

Ett samhälle där städerskor, elektriker, snickare, bilmekaniker och liknande är högstatusyrken. Det ni. Framtiden med tummarna mitt i händerna är här.

Välkomna.