Skolstart (en analys över stundande skolår)

Så är sommarlovet snart slut då. En vecka kvar till skolan börjar. Och återigen har i alla fall jag haft en sådan där sommar så tänker jag tillbaka på vad jag gjort så blir det bara tomt. Jag har praktiskt taget inte gjort något vettigt över huvud taget, jobb i tre veckor undantaget.

Ett klassiskt sommarlov.

Så tillbaka till skolstarten. Vad kan man då förvänta sig denna terminen och detta skolår? Ett bra schema skulle man ju kunna önska sig. Men som vanligt så lär väl det stanna vid önsketänkande. Varje år har jag gått och väntat på ett riktigt skönt schema, ett sådant där schema som man såg sexorna har när man gick sjuan, som man såg sjuorna hade när man själv gick åttan och som man sedan såg åttorna ha när man gick nian. Sådana där scheman som man skulle offra ett och annat vitalt organ för att få ha själv. Och varje år ser man att alla andra har bra scheman utom just en själv. Och nu kommer man in på det där stadiet i diskussionen där man sitter med tårar rinnande från ögonen och ett värkande hjärta och beklagar sig över sin otroliga otur i livet, där man med klagande stämma tillkännager att man är ett offer för ödets svartsotiga sinne för humor, just bara på grund av det sköna schema man aldrig fick. Och då kommer någon jobbig sate, glad i hågen och positiv till sinnes och säger som så att: "Nämen Simon, det är bara som du minns det. Du har säkert haft lika bra scheman som alla andra, bara det att du inte minns det. I åttan hade du garanterat ett jättebra schema."

Så till vädret. Den stundande höstterminens klimat är väl inte mycket att klaga på egentligen. Så för att få något att beklaga mig över så ska jag drastiskt hoppa till vårterminens så kallade "klimat". Vad som i det här fallet menas med ordet "klimat" när man frågar en meteorolog, innebär helt enkelt hur många olika kroppsdelar man hinner förfrysa medan man väntar på bussen. Faktum är att vi studenter här i Piteå skulle ju faktiskt kunna starta någon sorts vadslagning om ämnet i fråga. "Jag satsar femtio spänn på att Per förfryser fyra olika kroppsdelar på väg till skolan i dag." Och nästa dag går snacket: "Hörde ni det va grabbar? Per förfrös både näsan, en hand, en stortå och fick även en köldskada på ena kinden. Handen och stortån fick amputeras." Och då kommer grabben med G in och börjar skratta hysteriskt. "Hahaha, där fick ni loosers! Så, vem är skyldig mig femtio spänn?"