På med klänningen, killar
En tjej går en sisådär femtio meter framför mig och kollar sig nervöst omkring. Hon rycker till vid åsynen av mig.
- "Ojojoj! Där har vi ännu en man med avsikten att göra inbrott i min livmoder" verkar hon tänka och börjar bestämt att gå snabbare.
Jag känner mig först kränkt av att bli tagen som en våldtäktsman, sedan djupt missförstådd och inser att jag måste reda ut det här. Jag börjar också att gå snabbare.
Tjejen kollar diskret tillbaka och får panik när hon inser att jag med raska steg och beslutsam blick är galet upphetsad över blotta tanken på att våldgästa hennes vagina. Tjejen framför mig börjar då småjogga för att komma undan, varpå jag tänker "Nä nu jävlar!" och börjar springa ikapp för att reda ut situationen.
Jag har lite dålig kondis och mitt ena ben är längre än det andra, så jag måste ha sett ut som en psykopat när jag stapplade fram och flåsade:
- "Kom tillbaka! Stanna, din usling!"
Stannade gjorde hon självklart inte, men det behövdes inte för jag hade snart hunnit ikapp och kunde fälla henne med en bensax och sedan skrika upprört att jag aldrig skulle överfalla någon.
Det här fick mig att fundera på att själv sminka upp mig lite, dra på mig en peruk, mammas tightaste klänning och högsta klackar och sedan bege mig ut i en illa upplyst skogsnära terräng.
- "Ojojoj! Här går lilla jag alldeles ensam! Full är jag också så det lär ju inte bli något åtal. Dessutom ser jag ut som en hora, så ja, min vaginala öppning är därför hetaste stället i stan. Fri entre!"
Men när den dreglande våldtäktsgubben kommer fram ur buskaget är det bara att vända sig om och skrika "My vagina is closed for business!" och sen köra in min stilettklack i hans skrev och därmed desarmera kräket.
Kan inte alla killar som läser detta lova mig det? Om vi alla tar en våldtäktsman var har vi nått en lösning på problemet som är långt mycket effektivare och mer integritetsbeskyddande än överbevakningskameror överallt och ständig avlyssning.
Så jobbar vi med nyheter