På cykelfärd bland kungar ...
Jag cyklar. Tänker på makten. Tänker på kungar.
I Sverige har vi en kung, han är det eftersom hans efternamn börjar på B. Han heter Calle G och har varit kung ett bra tag nu, han har en fru från Tyskland och verkar må rätt bra. Sen har vi Fredde. Han blev nyligen någon slags kung. Fast han var tvungen att jobba lite för konungatiteln. Med munlädret och hundvalpsögonen. Få folk att tro att han är bra. Nu är han kung fast på hans kort står det statsminister med stora bokstäver.
Jag tänker på vem som är kung över allt det här. Höstvardagen och snålblåsten. Här där aldrig Calle G och Fredde varit. Tror inte vi ska vänta dem snart. De har mycket med the big S nu, alltid. Stockholm. Det är viktiga grejer det.
Kanske är det han som sparkar på elskåpen längs genomfartsleden en torsdag förmiddag. Sparkar bort hungerkänslan. De ligger så i rätt höjd, slår aldrig tillbaka, liksom. Tar emot och knäfaller tyst för sin konung.
Måhända hon som sitter i grävskopan som gräver stora hål i den väg som leder fram. Sätter mat på bordet. Trafiken får svänga, orangea skyltar visa vägen runt. Kung.
Kidset innanför sin dagismur med dikesvallgrav. Pekar med hela vandringstrollstavpinnen på ett träd längre bort. Har sett för mycket Sagan om Ringen. Tror han är Gandalf den grå. Kung fram till mellanmålet.
Kungen över sitt pizzaslott med take away. Finns i varje kvarter. Det är mycket vi vill ha och som saknas med pizza kommer svensken aldrig bli utan. På domedagen kommer vi att äta en Quattro Stagione, Hallelujah, pastorn! Pizza är från Italien. Kungen kommer från Mellanöstern. Då är man kung. Cash is king.
Nu har jag skrivit kungaliknande ord fjorton gånger utan att nämna Drottningholm, fina kostymer, blått blod eller tronarvingar. Alla är de kungar i min bok. Ingen med blått blod. Det har inte Calle G heller. Han försökte injicera Vira Blåtira men det slog fel. Blodet rann rött. Fredde nöjer sig med en blå kostym. Kungar är vi allihopa, Hej!
15, 16.
Så jobbar vi med nyheter