Livsfilosofi och dräpande satir
På senare år, eller rättare sagt under tidigt åttiotal, dök det upp en luspank serietecknare vid namn Christiansen, som skapade det seriefenomen som senare skulle bli känt som Arne Anka. Denna anka har i alla fall räddat mitt hopp om svensk serielitteratur. Den uppkäftige, alkoholiserade ankan med sina dräpande politiska satirer har fått mig att skratta fler gånger än jag kan räkna, och Christiansens geni kan inte längre undanhållas, utan jag måste härmed tipsa Piteås lokalbefolkning och Piteå-Tidningens läsare om denna storslam. Seriöst, ni måste läsa detta seriealbum! Och det bästa har inte nämnts än: Nu, efter tio långa år, har Arne Anka återuppstått än en gång, för att spy galla över Gudrun Schymans mansfascistiska koncentrationslägerspolitik, Lars Ohlys stalinism och Irakkrigets galenskaper. Missförstå mig inte, jag gillar faktiskt Lars Ohly, och hade gärna sett honom vinna valet. Dock har jag inte ett vitten över för Gudrun Schyman och hennes uttjatade feminism. Äntligen har "alla sanna moralisters talesman", Arne Anka, återkommit till världen för att över skummande ölstop och tunga baksmällor filosofera över dagens politiska och sociala värden. Så jag höjer mitt för närvarande tomma glas till ära för Arne och hans vänner. Länge leve Movitz trälar!
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!