Kataloger och kaviarpojkar ...

Om2006-03-24 00:00
J ag är förföljd. Inte av någon hemlig insatsstyrka som väntar bakom husknuten för att störta in i något för mig pinsamt
ögonblick och föra mig i väg till ett superhemligt fängelse långt från all annan mänsklighet. Självklart ligger detta fängelse i Vitryssland och alla ser ut och agerar som KGB-agenter från någon amerikansk propagandafilm, inte tal om annat. Inte förföljd på det sättet, inte än, och inte vad jag vet om i alla fall. Herre gud, jag är ju inte muslim. Det verkar man jag ju vara tvungen att vara för att bli förföljd på något allvarligare sätt i det här landet.



Nej, de som bevakar mig är inte farliga på något sätt. Men de vet var jag bor. För det första så ska jag ut i vuxenlivet, alltså, jag ska ta studenten om ett antal månader. Och om jag inte räknat fel så är det fem universitet och högskolor som vet om detta och skickat mig deras fina kataloger som berättar allt jag behöver veta. Jag vet, det här är jag absolut inte ensam om. Det är bara det att jag tycker det är så skrämmande vilken koll de har på mig. Tror inte ens alla människor jag har runt omkring mig har full koll på hur gammal jag är och att jag är i behov av universitetsstudier. Men någon på en skola i en stad jag aldrig satt min fot i vet det. Jag bläddrar igenom dem, för trots allt ska jag ju någon gång utbilda mig så det är väl bra att titta på utbudet. Som tur är verkar de inte ha full koll på folks intressen än, de flesta är skolor med få utbildningar som passar mig. Det får mig att pusta ut. De jobbar däremot på intressefronten. På månadsbasis ringer någon som vill ha svar på de stora frågorna.



Frukostvanor vill de veta allt om, säkert beställt direkt från det enormt stora frukostbolagets ondskefulla toppar. Bland de första frågorna människan ställer, är om jag någonsin hört talas om kaviarsorten med den leende blonde pojkspolingen på? Ja, svarar jag och undrar för mig själv om det är möjligt att ha växt upp i Sverige under de senaste tjugo åren utan att ha hört talas om vår vän kaviarpojken. Nej, tack och lov för att man har ett svenssonnamn och slipper terroriststämpeln. Tydligen hänger det på efternamnet om man kan bomba ihjäl någon, och inga terrorister äter kaviar eller läser på universitet. Då kan jag banne mig svara på allt de vill veta om min frukost. Lev och må!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om