Fula människor
Jag hatar alla fula människor. Eller nästan alla åtminstone; de jag gillar är de få som lärt sig leva med sin fulhet och insett att de verkligen är fula och därför måste satsa på att skapa en attraktiv personlighet istället.
Helt klart behöver människor byggas om. Dessvärre genomförs den humanitära ombyggnationen alltid på helt fel sätt. För mycket fokus läggs på suspekta dieter och för mycket pengar läggs på exempelvis håret. Vill man vara snygg får man väl inse att det inte är enstaka detaljer som gör en ful
- det är hela alltet som det är fel på, och därför kan man inte nöja sig med att bara fixa håret. För en riktigt hårig person utgör håret maximalt 10 procent av kroppen - men en människa som varit 100 procent ful tvärvänder inte till 100 procent snygg efter en helpermanent. En ny frisyr gör inte en häxa snyggare.
Fula människor gör även anspråk på att revidera verkligheten. "Det är insidan som räknas" är en uttjatad paroll som fula människor har kört med i alla tider. Det är viktigt att lära sig genomskåda deras lögner så att de inte blir verklighet, för skulle insidan vara den premiss som avgjorde livets möjligheter skulle det vara kört för mig. Jag förespråkar därför en sund ytlighet, och med denna skulle jag vilja reglera mellan vilka av dygnets timmar som fula människor skall tillåtas att röra sig ute. För det kan ju inte vara meningen att man som hederlig svensk skattebetalare ska behöva utstå denna visuella nedsmutsning.
Fula människor bör man inte umgås med (och vid närmare eftertanke inte med överdrivet snygga heller på grund av risken för att man själv ska hamna i skuggan).
Vackra människor har det lättare i livet. Fula människor har det svårare. Och du duger inte som du är.
Jag blir tårögd av min egen dystopi.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!